Aftonbladet – 30 december 1873, sida 2

orna om koncentrerande af statens finanssrvaltning, tidigare afslutning och revision im: f allmänna räkenskaper, undvikande afför-ar kottstitel vid anordnande af allmänna me-lpr lel, upplysa revisorerne, att afgörandet Jä loc er vara föreståendö, så start nytt förmu-jde är för sjöförvaltningens hufvudbok hinnerifr lifva faststäldt. Man erfar vidare, att för-IN lag till sådant formulär är utarbetadt och lde sistlidne Juni till K. M:t inkommet. Äflpc ren i annat hänseende har ett ej ovigtigtlsc teg tagits, nemligen genom den nyligende jeslutna öfverflyttningen till statskontöretst Mu armeförvaltningens fonder. Samma väg ler sår Väl snart en annan fond, nemligen bi Ik velkommissionens; berättelsen meddelar, attja statskontoret redan tillstyrkt den af riks-l lagen, i enlighet med 1871 års revizo-ld rers hemställan, föreslagna öfverflyttnin-h gen till nämnde verk af kommissionens fond ). Deremot hafva revisorerne fuimitjia en påminnelse nödig rörande armåförvalt-)d ningens räkenskaper. Sedan i berättelsen !h anmärkts, att skiljaktigheten mellan siffer-r uppgifterna i tabellerna öfver armeförvaltIT ningens inkomster och utgifter och dem, som ir under rubriken statskontoret förekomma ilg redogörelsen för fjerde hufvudtiteln, berort af båda verkens olika bokföringsmetoder,t nämnes att K. M:tredan 1855 anbefalde upplr rättande af nya formulär för de förvaltande , verkens samt alla redovisande embets ochl; tjenstemäns räkenskaper, För dåvarande ls krigskollegium hade 1861 förslag till huf-j; vudbok afgifvits hvilket, med anledning afl deremot från statskontoret och kammarrätten : j ; framstälda anmärkningar, af K, M:t hänvisades, jemte åtskilliga andra afgifnaformulärförslag, till särskildt utsedda sakkunniga personers granskning, hvilka redan 1867 medl. infördradt yttrande till K. M:t inkommit. Då denna fråga, säga revisorerne, ännu j, icke varit föremål för slutlig pröfning, hafva l. revisorerne ansett sig böra framhålla vigten deraf, att densamma komme till en snar lösning. — Vill man rätt klart för sig äskädliggöra, böru räkenskaper icke böra föras, läse man, hvad revisorerne hafva ätt erinra om Ottenby stuteris räkenskaper. Att föregående revisioners anmärkningar ej ledt till full rättelse, här ej afskräckt från anmärkningarnas förpyande, Och detta med rätta, ty till slut vinnes nog målet: af den föreliggande berättelsen ser man, att 1870 års revisorers framställning om jernvägsbyggnadsstyrelsens ej så litet omtalade och ingalunda förmånligt kommenterade förskottssystem, trots den ytterliga förargelse, som anmärkningen på sin tid väckte, ej blifvit utan frukt, om också revisorerne ännu hafva något qvar att önska och påyrka, nemligen uppförande och redovisning å särskilda konti af styrelsens i allmänhet ganska betydliga förekott. . Att den reda och enkelhet i finansförvaltningen, som är ett så stort önskningsmål, Tbefinner sig i en, om än ej mycket hastig, rörelse framåt, är sålunda synbart, liksom läfven flerehanda omständigheter ådagalägga, fatt det verk, i hvars händer denna förenklade och koncentrerade förvaltning skall I samlas, nemligen statskontoret, på ett sätt, som är värdt allt erkännande, beredvilligt ij arbetar i denna reformatoriska riktning. IHärvid bör dock ej lemnas oanmärkt att, äfven med genomförande af allt, hvad redan Ji detta afseende föreslagits och till en det lförberedts, ändamålet likväl icke skall eller Ikan vinnas, så länge man fortfar att mellan I statskontoret och riksgäldskontoret splittra ladministrationen af statsbudgeten. Det kan med skäl sättas i fråga, om rikegäldekontoret numera må anses för något ändamål be höfligt. De bekanta historiska anledningarna för dess upprättavde voro utan tvifvel giltiga, och äfven under detta århundrade har det väl gifvits en tid af mindre utvecklad konstitutionalism, då riksdagers myndighet kan anses ha egt ett stöd i detta blott ai representationen beroende, men ej K. M:ts befallningar underkastade verk. Men om det under nuvarande förhällanden mäste er kännas för ostridigt, att en finansministers politiska ansvarighet inför representationen erbjuder en vida bättre garanti, än någon riksdagens rätt att årligen utse fullmäk . tige i nämnda kontor, och om man vidare I på grund af någorlunda omfattande erfaren het är ense om, att en sådan institution cj är lyckligt inrättad för statslåne-operatio ner, så torde slutföljden vara klar, att detta verk ej längre är för rikets gälds förvalt ning nödigt, om än dess inskränkning inon detta verksamhetsområde, såsom ledande tit en besparande reduktion af verket, för öf rigt bör erkännas vara, redan den, en önsk Ilig åtgärd. Vare härmed hur som helst, i fp åtminstone det visst, att intet enda giltig skäl kan anföras, hvarför riksgäldskontore längre skall bibehålla den obetydliga upp börd af statsinkomster, som åt detsamma ä uppdragen, eller den del af extra statsregle ringen, som 1868 qvarlemnades i dess hän der, när hufvuddelen öfverflyttades till stats kontoret. Revisorerne hafva ej inlåtit sig på dett: ämne, men det står i ett allt för nära sam band med den här ofvan omtalade frågan ;r för att ej sjelfmant och otvunget framkall; o-Jen erinran, som vi snart torde få anlednin; g att närmare utveckla. Lade NNE er GP TR RH Som Ben EE a e,l) Detta års revisörer ha funnit anledning till e ta tterligare hemställan rörande denna fond oÅ Man vet, att kommissionens okontrollerad tt och alldeles godtyckliga hushållning varit nå sigot storartad. Det befinnes också. att til gångarne, som vid början af 1870 utgjorde ö i 37,000 rdr, vid medlet af innevarande år nef rgått till omkring 26.000 rdr; denna minsknin etsynes revisorerne vara så betydlig, att ma ds kan ega anledning befara, att tillgångarne rs skola finnas tillräckliga till bestridande ! kostnaderna för arbetets fullbordande. hvada