Aftonbladet – 28 december 1872, sida 3

mer an på, hvem den Jacobus var, som a Apostlag. är känd som den första förestån daren för den kristna moderförsamlingen Jerusalem. Var han den annars spårlös försvunne apostelen Jacob den yngre, Alfe gon, Jesu syskonbarn, eller var han Jeg verkliga broder? Den kristna kyrkans äld ste historieskrifvare Hegesippus i medlet a 2 seklet berättar, att Jacobus efterträddes som biskop i Jerusalem af sin broder Simeon den han kallar Herrens andre kusin Denne Simeons äldre broder Jacobus va således Jesu förste kusin, och var han nt alltså Jesu syskonbarn, så kunde han icke vara någon annan än apostelen Jacob der yngre, Alfei son. Eusebius anför sjeli (3: 11) som allmän tradition, att efter Ja Icob den rättfärdiges martyrdöd till hans Jefterträdare som biekop i Jerusalem enhäl lligt valdes hans broder Simeon, son af Klopas T(Alfeus) och syskonbarn till Frälsaren. Då (nu likväl Eusebius på ett annat ställe (2: 1) räknar denne samme Jakob den rättfärdige, Ikallad Josefs son, endast till de 70 lärjungarne, så bar han sammanblandat Jesu egentliga broder, Jakob, Josefs son, med aposteln Jakob, Alfei son, och säledes af de två gjort en, i motsägelse med Hegesippus och med sig sjelf. Reuterdahl i sin berömda skrift de fontibus hist. eccl. Euseb. anmärker, att Eusebius måtte hafva mycket illa läst apo stelförteckningarne i Nya testamentet, då han känner blott två Jakober, den ene, Jakob den äldre, Johannes broder, som år 44 blef halshuggen, och den andre Herrans broder, Josefs son, äfven kallad den rättfärdige, en af de 70 lärjungarne, men icke nämner ett ord om apostelen Jakob den yngre, Alfei son. Hvarifrån kan denna gamla och allt mer legendartadt utsmyckade förvillelse hafva kommit? Tvifvelsutan från en oriktig uppfattning af Pauli yttrande i Galaterbrefvet, att då han 3 år efter sin omvändelse kom till Jerusalem, för att träffa Petrus, såg han der icke någon annan af apostlarne, utom det att han säg aposteln Jacobus, hvilket: säger sig sjelft, alldenstund denne apostel var fästad vid församlingen i Jerusalem såsom dess förste biskop i ordets senare menivg, under det de andre apastlarne icke voro bundne vid en viss församling och endast undantagsvis besökte Jerusalem. Att denne Jacobus såsom Jesu nära frände, Jesu mo ders systerson, kallades Herrans broder i detta ords icke ovanliga vidare bemärkelse, var en helt naturlig och pazsande hedersbenämning för den ansedde aposteln, hvaremot det pedantiskt korrekta Herrens kusin skulle varit högst opassande och trivialt ända till löjlighet. Det är emellertid uppenbart, att Eusebius, delande en ända till våra dagar fortplantad villfarelse, begått ett sammanblandningsfel, likartadt med det, då han förvexlar diakonen Philippus med aposteln Philippus. Men nästan ännu mera underligt är det, att till och med den utmärkte Gieseler i sitt stora kyrkohistorizha verk (I, sid. 94) delar med Papias, Polykrates och Eusebius förvexlingen af de båda Philipperna. En annan fråga är, om de två bröderna Jacobus och Judas, Beom skrifvit de i Nyal testementets kanon upptagna brefven, varit Jesu verkliga bröder af detta namn, de som i evangelierna omtalas, eller om de varit de. två liknämnde apostlarne. Det första är icke oantagligt, och den judekristliga prägeln af dessa bref talar lika mycket för det. ena som för det andra. Men för aposteln Jakob, såsom tillika den judekristoa jerusa. :emiska församlingens biskop, talar dock : mera den högre betydenbet, som en skidan af Jakob utfärdad rundskrifvelse förutsätter. , Att hans mindre betydande broder stöder sig ; vid hans auktoritet och liksom skjuter honom ; framför sig och likaså skjuter framför sig, de öfriga vår Herres Jesu Christi apostlar,, hvilka han åberopar, utan att just, derföre utesluta sig sjelf ur deras krets — J4 t L I f -— TUTU EP Re letta kan ju väl antagas, äfvensom att lenne Judas eller Thaddeus, som gjorde len i andan af gudisk Messiaslära framställda frågan till Frälsaren (Joh. 14, 22), de två af Lukas meddelade apostelförteckningarna kallas Judas Jacobi, icke såsom son af en obekant Jakob, utan snarare som oroder till den allbekante Jakob, Alfei son — en beteckning af lekamlig förvandtskap, som är långt mindre påfallande än den beeckning af andelig frändskap, som ligger i ittrycketEusebius Pamphili, d. ä. Pamphili vän eller förtrogne. Man jemföre för öfrigt Winers grammatik, sid. 217, 6:te uppl. Vi kunna icke sluta denna anmälan innorlunda än med det varmaste erkänande af det myckna förträffliga, som i letta isagogiska arbete innehålles och som lär endast till en ringa del kunnat anföas. emedan vi trott css böra nästan utelutande fästa nppmäirksamheten vid de styc !1 cen, som genom sjelfva sin dunklare beskafi enhet äro mest egnade att egga till sjelf-)3 änkning. hvilket icke är den minst värde l; ulia egenskapen af en god lärobok, a k S Å om RÅ JR b— om AR bt -— om er b—— H. M. Melin. Bokhanudelsnyheter. Bland i dessa dagar : itkomna skrifter af ett framstående intresse mnämna vi: