Aftonbladet – 28 december 1872, sida 2

försmädelser, säger nu Dahlberg, vi under vägen blefvo öfverhopade och hvad slag och stötar vi mågte mottaga, kan här intet beskrifvas. När vi ångo Moskwa i ögonsigte Jarrade hela vår kropp, ty vi voro rädda för podogg; men vi fingo vid aflefvererandet hos underkommendanten Knes emottaga en härdare medfart, emedan han befallte kasta de bundarne in uti stockhuset, som bestod af en med höga palisader instängd plats under öppen himmel, hvarest vi fingo till sällskap en stor hop med skälmar, som för röfveri och andra bofstycken mistat näsa och öron, hafvandes en jernring om halsen med en kedja, hvars andra ända var slagen uti en stor stock vid pass en och en half aln lång, den de måtte bära på axeln hvartbän de flyttade sig. Vi blefvo dock utan fängsel, men utav hopp att slippa derifrån, och bestods ingen något underhåll än hvad som genom tiggande kunde inflyta, hvilket skedde på det sättet, att en hvar hade sin glugg, hvarigenom hängdes en pung af läder uti ett snöre, hvarmed han kunde indragas, och sjöngs denna ynkeliga sången för alia, som förbi gingo: Välsigna dig Gud för rena Christi moder, som med mat och dryck försörjer en fattig fånge inom Jås, Hvad som nu af förbigående lades uti dessa nungar fick ingen röra, utan om aftonen irogos de alla in af vaktmästaren, som af det hela dagen influtna gjorde en kasea och delte sedan lika mycket åt hvar och en; och ehuru vi väl ännu hade några dukater till mans, torde vi intet visa dem, utan låta 0838 Ätnöja med våra tiggarelnkomster, som till födan voro tillräcklige, så att vi kunde ibland bespara 3 å 4 copeker. I detta elände fick nu Dablberg med sina kamrater försmäkta hela 12 veckor, ända ill den allmänna fröjdefesten firades i