Aftonbladet – 28 december 1872, sida 2

lutas deraf, att hon får stå qvar på dej: amla segslitna ärendenas föredragningslista: ch ej derifrån afföres, såsom ej påkallande ågon annan K, M:ts åtgärd. Och derföre! nåste det ju anses mödan värdt att äÄterpplifva hennes lefvernesbeskrifning. För yrtio år sedan bragtes hon å bane at K. :t sjelf. Sedan dess hafva rikets ständer re gånger, senast för tolf är sedan, hos K. M:t anhållit, att hon måtte befordras till ett lat, liksom statsrevisionerna bra nog länge völlo i sig med kontinuerliga påminnelser. två omgångar eller under tvenne särskilda verioder, af hvilka den senare slöt för bortåt stt tiotal år sedan, ha alla möjliga Vedervörande meddelat utrednisgar och förslag ör frågans lösning. Sedan den konung afidit, under hvilken hon föddes och fyllde sitt tolfte år, har hon sett tre hans efterrädare bestiga tronen. Hennes skugga föler nu den tolfte i ordningen af de finansministrar, till hvilkas föredragning hon hört. Saart täflar hon i ålder med den 1865 genomförda representationsreformen, och ingen lödlig dristar beräkna, hur många år ödet ytterligare skall beskära henne af detta mellan-tillstånd, hyari hon ej kan lefva, och icke får dö. Hon är egnad att en gång bliiva en modern, politisk myt, som cndast med svårighet och af vana arkif-forskare skall kunna dragas fram ur seklernas tätt pacpade damm och restitueras till historisk verklighet. Men då skull hon ock befianas mogen och åldrig nog, att få ett berömdt namn i den svenska administrationens hbistoria. Dertill vilja vi gerna medverka, och derför ha vi något kompletterat den kort fattade historik, som statsrevisionen meddelat. Af ofvanstående synes, huru revisorernes berättelser kunna vara gagneliga såsom ledtråd genom de bortglömda frågornas byrint. Hur det kommer till, att åtskilliga angelägenheter stundom nog länge glömmas bort af K. M:t, förklaras ock till en viss grad af det anförda: K. M:t infordrar ett utlåtande år 1856 och väntar sedan beskedligt i fyra till fom är, innan tid förelägges åäen dröjande vederbörandes. Man kan förundra sig, att icke K. M:t, upplyst och varnad af vunnen erfarenhet, i vissa fall vidtager denna sistnämnda åtgärd, utan att afvakta en ny likartad erfarenhet. I Maj 1869 infordrade K. M:t yttrande från öfverdirektören öfver myatoch koutroliverken rörande en riksdagens framställning, att exemplar af de vid myutverket präglade mynt och medaijer måtte utdelas till större för allmänheten tillgängliga institutioner, men ännu i Oktober 1872 hade något sådant yttrande ej iokommit. Det torde för öfrigt blott vara i sällsynta fall, K. M:t skulle behöfva vidtaga den försigtighetsitgärd, vi antydt, Ett ytterligare exempel kunna vi dock, med anledning af revisionsberättelsen, anföra. Om svenska akademiens budget ej rimligen kan förb!ifyva orubbad för ännu ett år, hade det kanske ej varit ur vägen att ivom någon viss kortare tid icfordra det akademiens yttrande rörande ordbokefrågan, som, förmoda vi, i följd af höfligt undseende och för skenets bevarande förunnats henne att få afgifva Revisorerna upplysa, att akademien ej fullgjort detta åliggande, som dock måste anses synnerligen enkelt, åå aka demien ju endast bshöfver sanningsenligt vara, att hon på grund af åttio års erfa enhet inser sin egen oförmåga så väl att stadkomma en svensk ordbok, som att upp. gifva, hur ordboksarbetet, lemnadt i audra händer, bör ordnas, NA