Aftonbladet – 24 december 1872, sida 2

samt... Jag hoppas för öfrigt, att viskola få tillfälle att diskutera dessa detaljer, ty jag kan verkligen icke fatta. jag erkänner det, att kommissionen skulle vilja hafva blott ett samtal med mig, hvilket sannerligen skulle förefalla som ett förhör. (Komitens president Larcy anhåller härvid att få anmärka, att om komit6n nu under tystnad åhör Thiers, sker det af vördnad, och satt hon längre fram skall känna sig lycklig att ingå i en fallständigare diskussion med honom.) Jag vill framställa ett annat skäl. Dufanres amendement talar om statsmyndigheternas attributer och man kan omöjligen fatta, att detta blott skulle gälla de nn bestående statsmyndigheterna. Detta uttryck omfattar äfven de myndigheter, som det kunde blifva fråga om att kreera. Jag förstår, att man vill börja med de bestående myndigheterna. men man måste också tala om dem, hvilkas skapande man kan förutse. Jag begär derför att man skall sysselsätta sig med det hela. Det är icke fråga om att proklamera republiken, ty hon är ett faktum, utan om att organisera henne. Jag begär icke en konstitution i hundra artiklar. I veten hvad man säger om den romerska Campagnan: Viduitas et sterilitas. Jag skulle vara rädd att vårt verk finge denna karakter. Det är endast fråga om några få artiklar. Jag upprepar, att detär omöjligt att låta en odelad församling och en exeku tiv . makt, utgången från henne, stå gent emot hvarandra. Man behöfver derför två församlingar. Jag tror icke att detta kan bestridas. Budskapets stora fel är att hafva förstått, att hafva proklamerat denna nödvändighet. Detta kan endast misshaga dem som icke vilja förunna republiken vilkoren för lifvet. . Man måste derför taga sitt arti, störta henne eller gifva Henne organer. vad mig angår är jag en monarkist svm beslutit sig för republiken. Man måste gifva henne två hjul likt en kärra. Denna fråga om en öfre kammare innefattar flere andra. Om principen är antagen, kan man diskutera ursprunget; men för att denna diskussion skall blifva nyttig. må-; ste man ha tagit sitt parti. Efter urspranget. kommer man till attributer, om hvilka äfven en vidlyftig diskussion kan komma tiil stånd. I alla l: fria samhällen finnas tvenne element: ett som. I skjater på, ett aunat som återhåller. Utan att sysselsätta sig med det namn man bör gifva dem, skolen I komma till det resultatet. att den enal Jaf de båda församlingarne skall skjuta på och Iden andra återhålla, om de representera de båda l elementen. Hvad attributerna angår, sysselsätter )sig i Amerika senaten företrädesvis med de yttre angelägenheterna. I andra stater har den öfre kammaren domsrätt eller financiel beslutanderätt. Jag vill här framställa en hypotes. Man kan gifva upplösningsmakt åt endera af kamrarne.; m man gifver denna makt åt den öfrekammaren, fruktar jag icke framtiden. En sådan kammare skulle alltid befinna sig i endrägt med den exekutiva makten, ty denna blifver konservativ blott derigenom att den är makt. Landet är Isansadt; det är mer sansadt än partierna. Det skulle emellertid kunna gifva oss en dålig kammare. Sålunda kallar jag den kammare, som skulle fordra overkställbara besparingar, såsom man stundom föreslår i denna församling, eller som antoge ett dåligt system för beskatt ningen eller armns organisation. Mot denna fara finnes blott en hjelp, upplösningsrätten. Efter någon tids förlopp skulle landet åter blifva sansadt. Hjelpmedlet är sålunda tvenne församlingar; det är behofyet; och när man säger. att det nödvändigaste är att utesluta Thiers från församlingen, säger jag att det icke är förhållandet. Tj. kunnen för öfrigt icke sätta en diktator i mitt ställe. I viljen det ej, jag vet det; men han exi-. sterar för öfrigt icke, och jag känner ingen Cincinnatus, som U kunnen rycka från plogen. Hvad som behöfves är institutioner och icke blott mi-j nisteriel ansvarighet, hvilken jag för öfrigt äri, färdig att antaga. Om I viljen på ett vänligt), sätt undersöka allt detta, skola vi komma öfver ; PE NN RE rt AK ens. Om man efter att hafva pröfvat alla frågorna, vill draga den eller den ur urnan, skall jag icke göra några invändningar. Huru skulle man för öfrigt kunna bestämma den exekutiva maktens attributer, utan att äfven sysselsätta sig med de andra myndigheterna? Det skulle vara att undersöka fjedern i ett ur oberoende af hju! len. Den exekutiva maktens attributer är olika i mån som I hafven en eller två kammare. Man talar om ett veto på tretio dagar eller till och med på tre månader. Detta skulle vara af ingen betydelse gent emot en odelad församling. Med två kamrar deremot kan det vara mycket nyttigt, emedan den verkställande makten kan göra motstånd med tillhjelp af en del af landets opinion. Jag trotsar eder derför att kunna uträtta. någonting allvarsamt, om I icke hafven undersökt alla dessa. saker på en gång och länge reflekterat öfver hvar och en af dem. Jag har sagt hvad jag hade att säga om detl: som i allmänbet borde vidtagas. Då iden oml1 församlingens upplösning är aflägsnad, är det nödvändigt för eder att I redan na gripen eder an dermed. Om I först viljen undersöka en fråga och behandla henne till slut, så kunnen I göra det; men I kunnen icke framställa en fråga utan att ha undersökt alla de öfriga. Hvilken invändning. kunnen I göra? Eder tro förblilver orubbad. Hertig dAudiffret Pasquier sadei förgår med sin vanliga vältalighet: Vi underkasta oss den nuvarande situationen, blott man icke fordrar af oss att vi afstå från våra förhoppningars. Om detta är hela verldens tanke 4 äro vi öfverens. l Men jag vill undersöka en annan fråga. Framgår det ur undersökningen af nämnde frågor, ; 4 att nationalförsamlingen bör draga sig tillbaka? På intot sätt. Hvad I bestämmen angående de två kamrarne kan. såsom jag sagt, på intet sätt utgöra något hinder för att hon fortsätter utöfningen af sitt mandat. Helt annorlunda förhåller det sig med en vallag. När man förän-t drar vilkoren för en församlings tillvaro, inne ll bär detta, att hon, efter att hafva bestämt de-l; samma, drager sig tillbaka. Just derföre bör en , nationalförsamling alltid spara vallagens bestämq mande till slutet. Det är, såsom man säger. ett verkligt testamente för hvarje såden församling. ! Men när det är fråga om organisationen af tvål kamrar i deras förhållande till hvarandra, kan je man utan svårighet anordna sakerna. Man kan lt till och med, om man vill. förmedla Jösningen i genom öfvergångsåtgärder. Det är således icke fråga om 6n omväg för att komma till församlingens upplösning. Hr Marcel Barthe har framställt ett ! förslag, hvilket jag har läst. Jag hade redan haft den tanken att i församlingen söka få in ett konservativt element. Denna tanke har jag funnit förverkligad i hr Marcel Barthes förslag. Jag skulie kanske vilja göra några förändringart derati; men det förtjenar att undersökas Man kan icke med skäl påstå, att antagandet af ett sådant förslag skulle ålägga församlingen den förpligtelsen att försvinna före territoriets befrielså. Hon behöiver just icke försvinna sam. ma dag; men detta är den epok, som i allmänhet hefagknan såsom gränsen för hennes arbeten. Jag vill i korthet sammanfatta hvad jag sagt: Vi ba alla sysselsatt oss med framtiden. Ja; har gjort det i budskapet. Man har gjort det i Kerdrelska utskottet, som på visst sätt var budskopeta dotter. Man har gjort det i edert utskott som är dess dotterdotter. Jag känner mig lycklig öfver att dela detta gemensamma sträf vande. Om I, efter att hafva undersökt dessa frågor, ånyo viljen inlåta eder i diskussion med oss angående samtliga de frågor, som vi hafva att lösa, skall jag känna mig lyctlig deraf. Om I inskränkten eder till att blott höra mig, skulle jag beklaga det. och det skulle göra mig nn ondt, om jag funne mig nödsakad att gå till nationalförsamlingen för att bedje henne göra slut på tvisten. nm mm Ar on BR RS ft För HF VR OP OO MmMA mess Om ofyanstående tal yttras inom franska i s kn RE fr WE RR RA RR RR