Aftonbladet – 18 december 1872, sida 2

fourage, proviant och pengar, som hennes fru mor vore taxerad för, och meddela deröfver mitt qvittens samt hennes öfriga egendom förskona. Hon visste med sina ord och mångfaldiga dusseurer så att förtjusa mitt ginne och intaga mitt hjerta, att jag intet mer var rådande om mig sjelf, utan måste samtycka till hvad hon begärde, med förbehåll, att jag likafullt ville öppna grafvarne och se, om det som der inneslutet vore kom me öfverens med hennes förteckning, då jag sedan ville besinna mig på hvad jag ville göra, sedan jag fått frökens försäkran att få ega hennes vänskap emot. det jag för ben: nes skull cederar min rätt, hvarom hon mig försäkrade med en kyss och lofvade vara omtänkt huru och på hvad sätt hon ville recompensera min stora ädelmodighet. Jag. gom helt ung och oerfaren, kunde nu ej längre motstå hennes ljufliga och behagliga gsnaror, utan gaf mig godvilligt under hennes lydnad och gjorde säledes allt hvad hon be falte, Hon underlät intet att gjuta oija på denna elden, så att jag tyckte mig intet kunna lefva utan henne, så var jag redan af kär lek intagen. Efter 2:ne dägar lät denpa goda frnen med en sin Starost, under mitt och 2:ne mans beledsagande, till magasinet afföra och leverera det henng var pålagdt, hvarå jag skaffade henne commissariens qvittence och hade tillika den hedern att blifva berömd för en god expedition med befallning att qvarblifva vid egendomen och för andra re: gementens intrång densamma beskydda tills vidare. Jag återkom alltså till min kärg Panna Clara Costritsko, ty så var hennes namn, hvarest jag ganska kärligen blef emottagen och med mänga caresger und fägnad. Omsider utlät jag mig att vilja öppna grafvarne och tillse huru rik lyckan för denna gång gjort mig; men både modrer och dottren påstodo, att då den i grafvarne som ock all annan befintlig egendom med hela godset och hvad derunder lydde, intill och med fröken sjelf, hörde mig till, vore onödigt med det arbetet besvära sig, utar kunde hatvas anstånd till dess svenska ar