Aftonbladet – 16 december 1872, sida 2

men huru länge vet jag intet, emedan jag väcktes af kölden, som oroade mig på den sidan som var ifrån elden, och när jag då uppstod, fann jag 10 å 12 qvinnor omkring mig, som uppå min försäkran att vara beskyddade, af de tvenne första qvinnorpa blifvit dithemtade och medfört smör och bröd, bränvin, öl och mjöl, hvarmed de mig trakterade, utbedjandes få veta mitt namn, emedan fostret, som var ett piltebarn, skulle nämnas efter mig. Nu var intet att tänka mer på någon sömn, utan bad jag om deras förråd så ville tillsäja, att de ville lemna ett par kannor bränvin till frukost åt mina hårda kamrater, som de ock gjorde, och icke det allena, utan ock några kannor mjöd jemte smör och bröd, hvarmed de alla blofvo undfägnade, sedan de af trumman blifvit uppväckta, att hvar och en skulle laga sig till afmarsch. Men min forsmädelse slöts intet dermed, utan måste jag tåla att de kallade mig för den polska jordegumman, hvarmed de :ej ville innehålla förr än jag efter ett par dagars förlopp fann mig nödsakad hos min kapten, baronen högvälborne Svante Horn, häröfver mig besvära och hela denna historien berätta, då han på öppen parad förehöll dem ganska allvarsamt deras föröfvade öfverdåd och okristliga uppförande, förbjudandes vid strat af 6 par spö att vidare forsmädligen utlåta sig mot mig, hvarmed det måste afstanna, fast någon då och då öfverskred detta tillbudet; men som jag nu väntade befordran och att snart avancera till underofficer vid ett annat 1688: mente, lät jag ingenting anfäkta mig, ntan lät gå in genom eag öråt och ut genom det andra. Den efterlängtade befordran inträffade omsider och Dahlberg utnämndes till s, k, föraro vid Westerbottens regemente, I hvilken