Aftonbladet – 16 december 1872, sida 2

intresset för hvad denne man upplefvat är hans nära slägtskap med den store Erik Dablberg, hvilken, efter att hafva vägledt Carl X Gustaf vid dennes djerfva tåg öfver Bälterna, var i tillfälle att biträda sonsonen vid dennes föga mindre djerfva passage af Piänaströmmen. Läsaren skall af denna ber rättelse finna, -kurw denna slägtskap räddade Dahlberg från den ryska fångenskapen. Dahlbergs fader var korporal vid Carl XI:s lifdrabanter, och då han sjelf år 1703 anstäldes som volontär vid Nils Posses regemente, hade hans äldre bröder redan blifvit anstälda som löjtnanter och kaptener vid armev. Detta regemente låg då i garnison i Göteborg, menu då den 19-årigeynglingen föredrog kriget framför garnisonstjensten, antogs han på begäran till korporal tills vidare vid en afdelning af gene: ralmajor Buckwalds dragoner, som afgick till armn. Hit ankommen fick han dock nöja sig med att blifva anstäld som simpel dragon. Då fant jag mig, säger han, uti mina förslager högligen bedragen och att jag icke gällde så mycket som jag sjelf ansåg. Han förbigår här alla de obehag han måste utstå bland råa kamrater och omtalar att han som simpel dragon deltog i den 1ysande segren vid Travenstadt, der, såsom bekant är, general Rehnsköld slog den förenade rysk-sachsiska armön, som till mer än dubbla antalet besatt en med spanska ryt tare och ett ansenligt artilleri förstärkt ställning. Vid detta tillfälle, säger Dahlberg, fick jag först veta, vad det ville säga att vara krigsman, och att man inte bör lita på sitt eget inbillade mannamod, utan på Guds när diga hjelp och bistånd; ty vid slika tillfälJen för man röna, at när Herranom är in