Aftonbladet – 16 december 1872, sida 2

Den senaste förändringen i den franska b ministeren tyckes hafva haft den af rege-l9 ringen åsyftade verkan att lugna högern och I göra henne gynnsammare stämd för de afje Thiers önskade konstitutionella förslagen. (1 Den närvarande situationen kan derför be-P tecknas som ett sträfvande å såväl regerin-9! gens som högerns sida att på allt sätt sökalv utplåna minnet af de brytningar, som på se-)P nare tiden varit rådande dem emellan ochlU att, åtminstone tills vidare, återställa det8 forna vänskapliga förhållandet. Högern ärj? icke minst angelägen att lägga dessa för-C sonliga känslor i dagen. På ett möte, hvilIn ket den 11 dennes hölls af högern och högra U centern, och på hvilket flere af partiets mest C framstående medlemmar voro närvarande,!n förklarades högtidligen att högern och högra ic centern voro redo att bevisa, att de icke lo! hyste några hemlighetsfulla monarkiska pla-S! ner eller lifvades af några fiendtliga afsig-t! ter mot Thiers. De medlemmar af ofvan-Iv nämnda båda partier, hvilka representera v minoriten i trettiomannakomiten, förklaradel? dessutom uttryckligt på mötet, säger Times särskilde korrespondent i Paris, att de ärol2 beredda att gå in på en förlängning afd Thiers makt, till och med på hans väljandeS till president för lifstiden, samt att de ickeld skola motsätta sig bildandet af en första d kammare eller rättighet till veto för presi-Åd denten, med ministeransvarighet som korol-d larium blott på det vilkoret att Thiers helt d och hållet separerar sig från det radikalaC partiet och går in på att regera i samver-h kan med de liberala och konservativa ele-!P menten i församlingen. Men på samma gång n förklarades, att om icke detta vilkor antoges, skulle majoriteten i komiten och det konservativa partiet i kammaren beslutsawt vidhålla sitt program och förkasta alla förslag utom dem som innehölles i Dufaures amendement — bestämmandet af regeringens och församligens makt samt ministeriel ansvarighet. Dagen förut hade trettiomannakomiten tillsändt regeringen ett bref, i hvilket det i ytterst förbindliga ordalag förklarade sig villigt att mottaga hvarje upplysning och uppmanade regeringen att framställa ett lagförslag om ministeriel ansvarighet samt om församlingens och regeringens förhållande till hvarandra. Thiers svarade härpå, att Dufaure eller republikens president voro beredda att infinna sig i komiten, för att söka åstadkomma endrägtighet i beslut mellan henne och regeringen. Thiers förklarade dessutom, att nägot lagförslag om de konstitutionella frågorna icke vore uppgjordt. Han önskade endast fästa komit6ns uppmärksamhet på de frågor, som nu sysselsätta den allmänna meningen, men reserverade sig rättigheten att framställa ett lagförslag, om sädant efter förklaringarna med komiten befunnes nödvändigt. NN RA RR NK mn Den 10 dennes skulle nationalförsamlingens femte byrå välja en ny medlem af trettiomannakomitån i stället för Fourtfou, hvilken, såsom bekant blifvit minister för de allmänna arbetena. Högern hade uppställt hertig de Broglie och venstern, deputeraden Lacaze som kandidat. Den förrel, sade sig vara stämd för försonliga åtgärder, , men att utskottets uppgift borde vara afhandlandet af alla konstitutionella reformer ; för att åvägabringa en öfverenskommelse med regeringen! Hertig de Broglie delade i flere afseenden den förre talarens åsigt, men ansåg, att man icke borde bestämma något om den blifvande regeringsformen. ; Utskottet borde i stället uteslutande rikta sin uppmärksamhet på frågan om ministeransvarigheten. Om man öfverlemnade helal: regeringen till presidenten, skulle nationalförsamlingen försvinna och resultatet blifva en följd af diktatorer. Under desenaste 18 månaderna hade Frankrike varit vitne till en ständig konflikt mellan den lagstiftande l? och den verkställande makten. Orsaken här till måste sökas deri, att ingen bestämd gräns funnes uppdragen mellan exekutivmaktens chef och nationalförsamlingen. En fullständig eller partiel förnyelse af kammar ren skulle stöta på betydande svårigheter och åstadkomma mycket ondt, hvarför tala . ren var emot densamma. Frågan om enl, första kammares upprättande borde noggrant öfvervägas. Vid omröstningen segrade Brog-. lie med 24 röster öfver Lacaze, som erhöll endast 23; prinsen af Joinville fällde genom l. sin röst utslaget. ; I lördags började i franska nationalförsamlingen diskussionen angående petitionerna om församlingens upplösning. Anledningen till denna diskussion hade gifvits från högerns sida. Vid församlingens sammanträde den 11 dennes, då budgeten helt lugnt diskuterades i närvaro af ett ringa antal åhörare, uppträdde nemligen plötsligen en deputerad af högern Lambert de Sainte Croix, begärde ordet och yttrade: Jag har den äran föreslå, att församlingen skall upptaga bland ämnena på föredragniogslistan för nästa lördag undersökandet och diskuterandet af petitionerna om nationalförsamlingens upplösning, (Sensation.)), Det är hög tid, mer än hög tid, att man från talarstolen djerft möter anfallen utifrån. Dessa ord mottogos med allmänt bifall från högern. Venstern var mycket upprörd, De deputerade samtalade högt. Gambetta tilltalade på ett lifligt sätt en mängd af sina vänner. Från högern utropade någon: till tribunen!s Gambetta svarade under bifall från venstern: Jag skall gå dit. Han yttrade: Mina herrar! En debatt om församlingens upplösning förestår, Denna debatt har länge uppskjutits ; men den har nu blifvit oundviklig under den allmänna opinionens påtryckning (tecken till ogillande från högern och bifall från venstern), och med de bevis vi hafva på nationens stämning (nya tecken till ogillande och nytt bifall) har det blifvit ytterst angeläget att skrida till diskussion om denna sak, och jag önskar att denna diskussion må ofördröjligen ega rum och blifva uttömmande. Nu, då Frankrike fordrar densamma, finnes icke l mera något val. (Rop af: Om lördag,! och fortsatt rörelse.) Deputeraden Baragnon yttrade, att han icke skulle ha talat nu, om han icke ansett det såsom sin pligt att svara på det tal, hvilket nyss hållits. Man hade häntydt på en rörelse af allmänna meningen och försökt öfvertyga församlingen att denna rö relse uppstått sjelfmant. Detta är falskt. (Bifall frin högern och rop af anej, detta är sant! från ,venstern.) Hr Baragnor fortsatte, och yttrade, att man samlade underskrifter på petitionerna på krogarne. (Protester från venstern.) Ja, upprepade han, på krogarne. (Rop af: alldeles riktigt från högern.) Denna rörelse var fram kallad genom agitation. Ton hade icke upp stått sjelfmant. Ni söker inverka på menniskor, fortfor talaren, hvilka I en gång förut skickat till slagtbänken, i det ögonblick då ni satte Frankrikes öde på spel Ni söker nu bland dessa samma menniskor uppväcka de mest förderfliga lidelser. (Bi fall från högern.) Två gånger ha edra försök misslyckats. Två gånger har pj blifvit besegrad. Ni skall om lördag erfara samma öde för tredje gången. (Bifall från högern.) Ni har vågat slunga i ansigtet på oss den Ute Aon ANSER intresset för hvad denne man upplefvat är FA km