Aftonbladet – 13 december 1872, sida 2

ej får .6ga en erfaren qvinna, hvars sysselbättring det är att förfärdiga kläde r, som haäxvana och öfning och gör på em: timma avad jag sknile bråka med en hel ang, hvarför, om jag får fråga, skall då -ham för sina kläder använda en skräddare? Hvurför icke sy dem sjelf ?3 Så, sä, ma Cchere, sade, jag leende, en man som skulle försöka :så mycket, blefve en tusenkonstnär, fuskare i allt, mästare i intet. Det är precist hvad de flesta fruntimmer äro, och de som lyckas att göra en bra mängd olika saker, vinne, framgäng blott genom uppoffrandet af ngot högre godt, och lida som en nödvänd,g följd af en beständig trötthet — en sinnt;ssstämning, som förvisso är moder till miiga synder och just sådana synder som öra hemmet till. allt annat än en himmel 4 smätt. Nej, min tillkommande man, honom vill jag älska allt för högt, för att inte, då han återvänder från sitt dagliga arbete; bjuda honom mitt sällskap då jag är nt läpad, ut tröttad, tetlig och nervös. Och han skall älska mig alltför mycket för att ej hellre samspråka med mig, frisk, gl och liflig i min enkla hvardagsdrägt utrm krimkrams och grannlåter, än om jag. mötte honom i den mest utstyrdaw kostym med fingrar och tålamod båda lika hårdt pröfvade och en rynka i pannan ochilyar 1et för hvarje rynka i min drägt. Hvad säger ni om -pmitt val? rinssre vv