Aftonbladet – 13 december 1872, sida 2

erligen erhåller Shakespeares och Richard len tredjes namn på affischen, men af skallens jätteverk blott får en mycket svag vild. BESTRRSTERAN NER Något om nordpolsresor. Likasom Nilens källor har nordens pol änge varit ett retande föremål för vetgiiga forskningar. Abyssiniens sandöknar ch polcirkelns isberg hafva gjort dem båda ika otillgängliga. Ju längre det lidit, desto nera påträngande allvar har inlagtsi eiterorskningarna. Vetenskapsmän hafva gjort lågondera af dessa blida upptäckter snart agdt till sitt lifs uppgift, utan att låta sig fskräckas af de faror och äfventyr som ned upptäcktsresorna i båda dessa sä olika. egioner varit förknippade. I Nordpolens fterspanande har vårt folk gjort sin dryga nsats med. I detta ögonblick ligga der på Spetsbergens nordkust trenne svenska faryg med sina dyrbara utrustningar och sina ntelligenta besättningar infrusna emellan sbergen, stadda som de voro på sina uppäcktsresor i den höga norden, i akt och mening att deruppe öfvervintra, för att på vårsidan medelst ett äfventyrligt slädparti, med renar till dragare, kanna uppnå den så. änge eftersökta vändpunkten för jordens vzel. Nordpoisfararnes nuvarande belägenhat är oss icke så nöga känd; emellertid måtte den för dem som vant sig vid att hafva sitt vinterlif någorlunda beqvämligt inrättadt, icke var afundsvärd. Det natt liga halfärsmörkret har insvept dem, icke ens genomblixtradt af hoppet, att när ljuset. börjar återvända, knuna någonting uträtta. r det vetenskapliga ändamål, hvarför de: lädt sig så dyrbara uppoffringar och 8. kännbara försakelser. De medförda renarne, mera hemmastadda i de nordliga regionerna än deras herrar, hafva befriat sig ur sin fångenskap och lupit — icke till skogs — men till fjells. Till Nordpolen hade de ingen längtan, liksom med förkänsla af att ingen färsk renmossa der skulle dem serveras. Derför hafva de emanciperat sig tr vetenskapens tjenst på samma gäng som ur vetenskapsmännens. Allteå helt antagligen ånyo ett misslyckadt försök — hvilket i ordningen? — och icke allenast misslyckadt, utan tyvårr måhända förbundet med större faror än blotta misslyckandets. Hafva de icke vidare något att hoppas af sin färd, så vilja vi dock hoppas, att de måtte komma oskadade ifrån densamma. Alltså endast mycket negativa förhoppningar af en polresa, som med afseende på den Bhänförelse, hvarmed den företagits, tyckes kunnat förtjena en bättre utSkall detta försök, så misslyckadt som det tyckes vara, mana till efterföljd? Ieke otroligt; ty upptäcktsresande äro i allmänhet ett ihärdigt slägte. Likväl våga vf icke förespå framgång på den väg, hvarpå detta var ämnadt att företagas. Helt upppenbarligt måste andra medel tillgripas — detta var i vår tanke, då vi först hörde planen för detta företag utstakas; det har varit vår tanke äfven med de föregående företagen för samma syftemål. Vår oförgripliga mening är att tiden för Nordpolens upptäckt ännu icke är inne. Det är nog en annan uppfinning söm derförinnan måste, om icke göras, dock fullkömn Det är nemligen ewt anmärkningsvärt faktum; att alla större upptäckter eller uppfioningar, som gjorts, icke kommit enstaka, utan två och två, af hvilka den föregåender omedelbart banat vägen för den efterföljamde. Amerikas npptäckt måste föregås of kompassens. Den ena uppfinningen fört.e den andra med sig. Boktryckerikonsteris och krutets uppfinning voro så godt som samtida. Det var samma uppfinningsandans böljslag som bragte dem bbda j ljuset. På samma sätt i nyare tider: åhgans och elcktricitetens användande, Det haralltid varit, om vi så få säga, en Johr.nnes döpareiuppfinningens verld som bar.at vägen för den bebädade och af hone.m omedelbart efterföljts. Så måste ockr,g Nordpoleds upptäckt hafva sin ännu icke, fullfärdiga föregängare. Vår öfvertygelse r nemligen avt Nordpolen icke är ett förerakl som låter hinna sig, hvarken med v.gon lusttur på ett ängeller segelfartyg; e; heller medelst nägra. slädpartier, deu må nu vara renar eller hundar söm änlicas såsom slädtrafvare. Nå, hura skall då den sökta punkten uppnås? frågar man. Jo, medlet är i görningen. Johannes döparen är här mer än bebådad: han är åtminstono i slyngelåren, Låt hohom blott tillväxa i stadga och sedan skall haus efterföljare, nordpolens upptäckt, icke låta vänta på sig. Säledes tro vi oss hafva gjort den upptäckt, huru polen skall låta upptäcka sig. Men härmed torde det förhälla sig som med. alla blifvande uppfinningar. Man känner sig frestäd att, om icke draga på munneu, åtminstone skaka på hufvadet åt dem, när man först hör dem omtalas, Ännu en gång: huru skall polen uppnås? — Jo, på luftballongsvägen: Kommer man icke dit genom de högre r-ymderna, icke kommer man dit, hvarken genombrytande de fast ogenomträngliga isbergen, icke heller hvarken klättrande eder åkande rutschbana. öfver dem. De båda fransmän, som, under någon höstdag 1870 uppstigna i Paris, after nägra timmar siogo ned på ett af Norges snöfjell, de vars värdiga förebud tillblifvande nordpolstarare. Inom dygnet skulle de måhände, ha varit framme, om icke em lätt förklarlig farbåga hade nödgatdematt, efter fullboråad ilfärd öfver Nordsjön, sk fort sig göra lät åter taga marken in. Sättet för deras nordpolsfärd och riktningen voro nog de rätta, fastän vtrustvingen var uaderhaltig, ty någon polarresa hade de lust aldrig haft i syfte: Erellertid bör deras färd, dena anabbaste, den. af jordeller hafsytans impedimenter mest oberoende, som nå gonsin blifvit verkställd, tjena allå mer eller mindre vetenskapliga nordpolsfarare till ett pekfinger. Se der sättet, se der kosan, men: se der också farorna! Utan faror och äf.ventyr kommer man minsann icke till nordpolen, hvilken resemetod som helst må väljas. Gud vet, pm icko denna är den säkra. ste, Åtminstone, så länge man sitter i den flygande gondolen, icke löper man fara att krossas mellan isbergen. På dem kanman skåda ned imed det mest stoiska förakt. Man kan so tumlande hvalfiskar, kringstrykande isbjörnar, sörplande hvalrossar djupt under sig, utan att löpa fara att af dom uppsia kas, Och innan man vet ordet af, börjar kompassen gå rund, ty mar. sväfvar öfver jordklotets nafvels, den 4å länge och så iftigt efterforskade norågolen, Det är väl möjligt att situationen icke der är lockande; att slå sig ned, Me, man har Atminstona fått sin nyfikenhet, eller sin vetgirighet tiljfundoseRTlA