Aftonbladet – 13 december 1872, sida 2

La Plata, destineradt till Montevideo, ut till sjös, och stannade ombord hela natten, be rättar att vid dagningen på fredags morgon, en af mellandäckspassagerarne, i listan införd under namn: Thomas Mathews, begick öfverlagdt sjelfmord, genom att kasta sig öfver relingen, i hafvet. En båt utsattes genast och man hade allt bemödande ospardt för att rädda den olycklige, men: allt förgäfven. Mr Womerslev, som hade läst Franks bref, visste att Thomas Mathews och Frank Scorrier voro en och samma person. TJUGUFEMTE oc SISTA KAPITLET. TyE år äro förflutna sedan de händelser egde rum, hvilka i föregående kapitel blifvit omtalade. Ett fåtaligt sällskap lyckliga menniskor är samladt i sakristian i Bamptons kyrka. : En vigsel har just nyss skott och kontrahenterna skrifva in sina namn i kyrkboken. Se bruden! — litet blek kanske, och litet servös, men så outsägligt intagande, der hon står och skrifver: Ellen Darston. Ja, derhän kom det till slut. Jacks redliga, trofasta, sjelfförnekande kärlek hade fått sin lön. Der står han, strålande: af sällhet, bilden af en manligt ädel engelsman. Mr Barnstaple är med som marzkalk och fordrar att föret få kyssa bruden, en företrädesrätt på hvilken gamle sgquire Darston ämnat göra anspråk, men. denne -präktige, gamle herre är så genom-belåten med den utgång saken har fått och äfven Jacks löfte att hädanefter intaga sin ställning såsom arftagare till Darstonska godset, att han är villig att förlåta allt och alla, Gamle mr Womersley är också här; litet fldrad sedan vi sist sågo honom, men med