Aftonbladet – 12 december 1872, sida 2

Derigenom att ni förtiger för hvarenda menniska att ni någonsin förr har sett denne herre, som nu ligger sanslös här på bädden. Jag vet af honom sjelf allt rörande det förskräckliga uppträdet — allting, märk väl mina ord — allting hvad han och hvad ni sade och hvad som hände. Men ingen annan menniska i verlden vet det och jag besvär er att tiga dermed, äfven för er egen hustru, ännu för en tid. Edra önskningar skola åtlydas, svarade Georg Bradstock, :Jag svär att så skall ske. Nu kom Martha in och Bradstock upplyfte den sårades hufvud för att kompresser skulle kunna påläggas. Ellen steg upp och gick ut i det andra rummet samt vidare rätt fram till byrån, der Frank hade fallit till golfvet. Ilåset sutto ännu Franks nycklar, dem hon så väl kände. Ellen ryste; hon förstod nu hvad som hade kunnat förmå Frank att i hemlighet gå dit. Hyste hon ännu en gnista af hopp, så slocknade det vid åsynen af det konvolut — alldeles lika det som mrs Bradstock förut erhållit, — som han haft med sig och då han föll hade kommit på golfvet. Der låg det och Ellen tog upp det. Först ingaf detta paket henne en skymt af hopp. Kanske hade Frank försummat att bifoga något vigtigt papper; kanske ämnade han sjelf lemna det åt mrs Bradstock och då hon ej var hemma tänkte han måhända lägga in det jemte de öfriga papperen. Men då hon öppnade konvolutet och fann det innehålla endast tomt papper, fann hon först riktigt i hvilket djup af bedrägeri och förnedring Frank Scorrier hade sjunkit och för första gången svek henne ,.modet fullkomligt. Hon sjönk ned på en stol, gömde an