Aftonbladet – 10 december 1872, sida 3

glorda ärenden, öfver hvilken skrifvelse öf verståtbållareembetet sedermera äskat stads fullmäktiges yttrande, utskottet ifrågasatt att i stadsfullmäktiges blifvande svar borde intagas den anmärkning, att justitieombuds mannen svårligen vore i sin goda rätt. då han uttalade klander öfver uppskof med åtgärder, hvilka det ensamt berott af kom: munalstyrelsen att vidtaga. Enahanda upp: fattning lär under diskusionen inom stads: fullmäktige hafva delats af flere talare, och lär jemväl hafva vunnit fullmäktiges god kännande, si att ået svar, som skulle lemnas öfverståthällareembetet, skulle i öfverensstämmelse dermed affattas. Då dylika uttalanden torde hos allmänheten, som ej eger tillgång till handlingarne i detta ärende och följaktligen ej kan bilda sig en sjelfständig öfvertygelse i saken, kunna bibringa en fullkomligt oriktig föreställning om beskaffenheten af och syftemålet med den framställning i ämnet, justitieombudsmannen gjort till öfveratåthållareembetet, har insändaran vågat utbedja sig plats i tidningen för nedanstäsude rader. Sammanhanget i denna sak är det, att eombudemannen vid stt kr 1871 gjordt ök i ötverttätbållareembetets kansli och vid graeskning af der förda disrior fann ätskilliga ärenden, som inkommit för flere år sedan och till och med så längt tillbaka som år 1865, ännu vara oafgjorda. Bland dessa ärenden funnos äfven sådana, hvari justitieombudsmannen varit den, som tagit initiativet, hvarföre han naturligtvis egde ett särskildt ictresse att de frågorna skulle inom en ej alltför aflägsen framtid varda med siut afhulpne. Bland de af justitieombudsmannen sjelf å bane bragta frågorna må nämnas den om anskaffande af sär xkilda i samband med stadens rantakningshäkte stälda lokaler, der ransakningar med häktade personer skulle af rådhusrättens afdeluingar hällas samt om beredande af lämpligare lokaler i allmänhet för rådhusrätten äfvensom särskildt frågan om tjenligare arkivlokaler för visssa rädhusrättens afdelningar, hvilket sistnämnda behof ådragit sig justitieombudsmannens uppmärksamhet vid ett af honom för några är sedan gjordt besök i räådhusrättens lokaler och sedermera föranledt en framställning af samfälda rådhusrätten till öfverståthållareembetet om behofvets afhjelpande. Men då, oberoende af hvem som gjort frågan anhängig, justitieombudsmannen fann det vara anmärkningsvärdt, att åtskilliga ärenden år från år balancerades i diarierna såsom oafgjorda, infordrade justitieombudsmannen öfverståthällareembetets förklaring öfver orsaken till det dröjsmål, som egt rum med dessa ärendens behandling. Öfverståthålla reembetet svarade då, att hvad anginge vissa af de i friga varande ärendena, såsom t. ex. den ofvan nämnda om anskaffande af lämpligare sessionsoch arkivlokaler åt rådhusrätten, åtskilliga ansökningar af tjenstemän och betjente vid stadens domstolar och ransakningshäkte om löneförhöjning, frågan om magistratens omorganisation m. m., handlingarna angående dessa frågor blifvit remitterade till stadsfullmäktige, hvilkas ytt rande blifvit infordradet, men ännu icke inkommit. Vidare äberopades infordrade upplysningar från de vederbörande, på hvilkas åtgärd ärendena voro beroende, och enligt hvilka samtlige ofvan uppräknade frågor om lämpligare sessionsoch arkivlokaler för rådhusrätten samt om åtskilliga löneförhöjningar icke föredragits hos stadsfullmäktige af den anledning, att de egde omedelbart sammanhang med den jemväl på beredningsutskottets bord hvilande frågan angående magistratens omorganisation. Då justitieombudsmannen tvifvelsutan ansåg det vara öfverståthållareembetets, lika väl som hvarje annat embetsverks pligt att så snart som möjligt med slut afhjelpa de ärenden, som hos detsamma gjorts anhängiga, och dä justitieombudsmanen icke heller fruktade, att han icke var i sin goda rätt, när han öfvervakade, att öfverstäthållareembetet fullgjorde sin nyss antydda skyldighet, aflät justitieombudsmannen en förnyad skrifvelse till öfverstäthållareembetet för att fästa dess uppmärksamhet på vigten af åtgärders vidtagande för att påskynda dessa ärendens afgörande. Då öfverståthållareembetet åberopat och för sin del instämt i de skäl, de kommunala myndigheterna åberopat såsom grund derför att stadsfullmäktige ännu icke besvarat öfverståthällareembetets remisser angående dessa ärenden, måste naturligtvis justitieombudsmanen, när ban fortfarande icke kunde godkänna öfverståthållareembetets förfarande, i sin skrifvelse underkasta dessa skäl en granskning, och denna granskning synes det vara, som, efter det justitieombudsmannens skrifvelse kommit i stadsfullmäktiges händer, föranledt det bistra utlätandet. Hvad betydelse de åberopade skälen än kunde ega för stadsfullmäk tige, ansäg justitieombudsmannen dem icke vara af beskaffenhet att för öfverståthållareembetet lända till ursägt derför att embetet icke i hvad på detsamma berott sökt påskyftda ärendenas afgörande;och ändamålet med den af justitieombudsmannen företagna granskningen af berörda skäl kunde icke vara någon annan, än den att för öfverstäthållareembetet söka ådagalä; ga, att hvad de kommunala myndigheterna åberopat till stöd för att de till dem ställda remisserna icke blifvit besvarade icke kunde för öfver. stäthällareembetet utgöra giltigt skäl att jemväl för dess del låta bero dervid, att hos detsamma anhängiga ärenden sålunda fingo i åratal balancerag såsom gafgjorda, endast derföre att stadsfullmäktige icke besvarat öfverståthållareemhetets remisser. Justitieombudsmannens skrifvelse slutade derföre med en hemställan till öfverståthållareembetet att vidtaga de på embetet beroende åtgärder, som kunde leda till det af justitieombudsmannen afsedda målet, d. Vv. s. ärendenas afgörande. Det är denna justitieombudsmannens skrifvelse, hväröfver stadsfullmäktige vid sitt sednaste sammanträde yttrade sig, men af det omdöme, stadsfullmäktige dervid fällde öfver justitieombudsmannens famställning, , skulle man kont tro, att justitieombudsmannen vändt sig till stadsfullmäktige med Irgon klander danfmen oc 2 en BAT