Aftonbladet – 7 december 1872, sida 7

pengarne måste ofördröjligen återlemnas. Det går mycket lätt att säga så, in föll Frank med mörk blick, men jag inser verkligen inte huru det skall låta sig göra. Om mitt namn inte alls skulle synas, vore det rätt så godt att jag frivilligt lät in. stänga mig i Badmins fängelse. Du måste vara öfvertygad om, att jag inte ville samtycka till något steg som kunde föra dig i fara, Frank. Inte med vett och vilja, det vet jag nog; men du kunde verka derför, utan att veta det sjelf. Tillåt mig fråga, till hvilka mått och steg du har saratyckt?Jag har ej handlat efter eget omdöme, sade Ellen; jag har rådgjort med mr Barn staple. Naturligtvis, inföll Frank. Jag gissar att han blir anmodad att gifva sina råd rörande hela vårt framtida lif; — eller kanske föredrar du mr Darston?Blodet rusade upp i Ellens kinder och hennes ögon blixtrade. För ett ögonblick tycktes ået liksom hon ville tala, men hon hejdade sig och sade heltlugnt efter en kort tystnad: Du är inte rätt billig nu, Frank, Du fruktar att jag kan begå misstag, om jag på egen hand fattar ett beslut och likväl klandrar du att jag ber om råd. Det har jag emellertid nu gjort och lofvat att låta det dervid bero. Hvartill har du förbundit dig? Du sade mig, att vid ditt sista besök i London förskaffade du dig räntekuponger och andra värdepapper af din mäklare för dessa olycksaliga pengar. Du sade att du har dessa värdepapper här. Nåväl? Dessa hypotek måste öfverlemnas åt mrs Bradstock.