Aftonbladet – 7 december 1872, sida 2

FRI Svemn steve ue — nerligt nog! — att jag vet hvar dessa pengar finnas, och känner den person som nu har dem i sitt våld — (det är ej skäl att yppa mera för henne, tänkte mr Barnstaple) — som hår dem i sitt våld och som är villig att öfverlemna dem åt det handelshus af hvilket de blefvo stulna; men detta återgifvande bör ske genom er, på det att ni som ersättning för allt hvad ni utstått, må erhålla den belöning som firmans hufvudman anser lämplig. Jag har redan talat med er vän, miss Ellen Wyane, härom och hon skall meddela er alla detaljer. Kom väl ihåg att punktligt lyda dem. Men skall inte folket tänka, sir, att det ändå var jag som tog pengarna? frågade mrs Bradstock. Min kära vän, om också detta skulle inträffa, så kan ni inte drabbas af nägot värre öde än hvad viredan fått erfara. Jag bjelpte er då, jag kan. — nej, nej, — dumheter! — det skall inte inträffa. Tro. mig; de skola belöna er, i stället för att kasta er i fängelse, Kan ni ej lita på mig och miss Wynne? Jag kan lita på miss Wynne i allt, sir, sade mrs Bradstock; och på er, för så vidt jag känner er. Rätt bra svaradt! sade mr Barnstaple för sig sjelf; denna qvinna skulle min sann blifvit en skicklig prokurator. Godt! sade han högt; vi anse då saken vara afgjord. Ni reser upp till London med pergarna och der träffas vi. Jag skall göra hvad ni och min unga fröken råda till, sade mrs Bradstock. Mamma, mamma!ropade lille George i det han kom inspringande, köp åt mig en af den der mannens dockor. Han har sä vackra dockor!