Aftonbladet – 6 december 1872, sida 3

hon erhållit en veckpenning af någrn shil lings — jag skall genast yppa af hvem. Det andra beviset var att hon förklarat sig ämna gifva sin son en bättre uppfostran än som vanligen bestås en gosse af hans ställning lifvet. Hvilka rysliga afsigter, mina herrar! Tycker man ej att blodet vill stelna i ådrorna lä man hör att en mor önskar -få sin enda son, den enda varelse som hon har i verllen att älska och vårda, väl uppfostrad och ståndsatt att i framtiden välja en hedrande Jana? Mina herrar! jag skulle kunna namngifva Nn person, som bäst vore mäktig att uppysa huru härmed förhåller sig. Denne sentleman, snart bofast ibland eder på denna ort och redan eder värderade vän, har nylisen Ätervändt hem från Australien, dit han sjorde resan på samma skepp som mrs Bradstock. Innan fartyget afgick. blef hans del jagande för hennes öfvergifna belägenhet väckt af en ung dam, som följde honom omvord — en af de mensklighetens skydds;nglar, mina herrar, hvilka Försynen tillåer att vandra här på jorden. Trofast gömmande i sitt minne det löfte han gifvit sin rolofvade, uppsökte den nämnde gentlemannen sin fattiga reskamrat i det främmande andet, försedde henne med medel för hemresan och gaf henne under ett år efter hemxomsten ett litet underhåll. Då samme unge herre sedermera återvände hem och genom djerfva äfventyr och faror hade kommit i besittning af en betydlig förmögenhet, sammanträffade han, genom en egen händelsernas gång, änyo med denna vinna. Hon var då försatt i en lugn och sorgfri ställning och hade blott en ouppfylld önskan: att få sin son uppfostrad till en god och nytig medborgare. Hänförd af sällhet öfver det giftermäl ban snart skalle ingä, förband sig gentlemannen att bekosta g0ssens uppfostran; se der, mina herrar, rätta förklaringen af de hemliga tillgångar denna stackars qvinna påståtts ega! Mr Barnstaple tystnade för att hemta anjan och Niklas Pentweazle tog tillfället i