Aftonbladet – 4 december 1872, sida 3

dande tonfallen i de Horatianska versformerna och derigenom erhållit någon betydelse. Att boken det oaktadt kan göra nägon nytta åt skolgessar eller unga studenter kan väl vara möjligt, ty efter de få jemförelser med originalet, dem vi underkastat öfversättvingen, har hon förefallit oc i yttre afseende rätt trogen. Otvifvelaktigt skulle denna trohet dock ännu bättre hafva vunnits genom en öfversättning på prosa, sidan såsom Kumlins, hvarigenom tolkaren sluppit att blotta sin dilletantism såsom verskonstnär. Sveriges läkarehistoria ifrån konung Gusta den I:s till närvarande tid. Ny följd, redigerad och utgifven af A. Hilarion Wistrand, A. J. Bruzelius och OC. Bdling. Andra häftet. Danelius—Heilleday. (Stockholm, Norstedt Söner.) Den förtjenstfulla publikation, på hvars början vi för ett par månader sedan sökte fästa allmänhetens uppmärksamhet, går, som man finner af det i dessa dagar utsända andra häftet, ganska raskt undan. Bftersom vi förra gången utförligt yttrade oss om arbetets plan, torde vi nu kunna fatta oss i korthet, så mycket snarare som högst få skäl till anmärkningar numera förefinnas. Emellertid är det oss ett nöje att ätminstone med några ord vitsorda den ovanligt stora biografiska fullständigheten i detta verk, hvaraf ock följer ett mera allmänt intresse, än man möjligen gjort sig räkning på. Det visar sig nemligen, att icke så få läkare eghat sig äfven åt annat än sitt egentliga yrke, detta i ett och annat fall under rätt ovanliga omständigheter. Bland dit hörande biografier påpeka vi i främsta rummet hvad som medåelas om den ryktbare naturforskaren och resanden Hedenborg, hvars skiftesrika bana slutade i Florens 1865) samt om den gamle publicisten och processmakaren Jon Engström, hvars högst underhållande lefnadsteckning i en något vidlyftigare form enligt uppgift ursprungligen stått att läsa i tidningen Kalmar; äfven Orvar Odd, som en sommar uppehöll sig hos Engström på hans egendom Knapegården i Kalmartrakten och deltog i redigeringen af hans blad; har under rubriken En tidningsbyrå i det gröna tecknat denna egepdomliga personlighet. Vidare ha vi inom sgamma roande genre fäst oss vid skildringen af ännu en, Engström, fältläkaren Nils E, på Brusemåla, äfvenledes inom Kalmar län, vid sin död svenska läkarekårens vördnadsvärde senior, men egendomligt nog icke af vederbörande uppmuntrad med nägra yttre utmärkelsetecken, icke ens med diplom vid jubelfesten i Lund, hvartill ban såsomi Lund promoverad med, doktor 1813 varit ovilkorligen berättigad. Generaldirektören Ekströmer — en gång på förslag till ecklesiastikportföljen, men, enligt hvad det säges, af erkebiskop Wingård förkastad med orden: Ännu är svenska kyrkan icke så sjuk att hon behöfver en läkare — har ock, så väl som den, i hög grad konservative publicisten prof. Eriksson i Norrköping och ännu flera gifvit anledning till ganska pikanta biografier. Att en och annan svensk förvärfvat sig utländsk doktorsgrad och sedermera farit verlden omkring, såsom händelsen varit med A. J. Egnell, är skäl att framhålla bland kuriosa. Dit hör ock ett och annat bidrag till kulturhistorien, sådant som den upplysningen, att man 1815 bestod en regementsunderläkare en årlig lön af — 83 rår 16 skillingar banko. Vi nöja oss med dessa antydningar om det nya häftets innehåll, hvars fullständighet sträcker sig så långt, att äfven utländingar, som gjort sina medicinska studier i Sverige, finnas upptagne, t. ex. finnen hofrådet Ek, (nu stabsläkare vid kadettkåren i Fredrikshamn) samt öfverläkaren vid Helsingfors hospital dr Fahlander, och vilja till slut blott framhålla den omsorg som fortfarande egnas åt skildringarne af de aflidne — till större delen författade af utgifvaren Bruzelius — hvarvid en notis på nägra få rader säkert ofta varit ganska svär att åb. komma. Särskild förkärlek synes vars eg nad åt det genealogiska (se t. ex, den ifrån Pommern hitflyttade slägten Heinrici, hvaraf flerö medlemmar egnat sig åt mediolnsk verk samhet). Svenska Slägtboken. Af detta hr Gabriel Anreps stora, genealogiska verk har andra bandets första häfte i dessa dagar blifvit utlemnadt i bokhandeln, upptagande slägterna Boäöthius. Brändsträm Cederhargh