Aftonbladet – 3 december 1872, sida 2

senast var dernere med dig på höstjagterna —? Det är hon. . Då ber jag dig tusen gånger om förlåtelse, Jack! Jag hade ingen aning... Natnrligtvis, bäste vän; nu skall jag fortsätta. Den unga-damens tillbedjare.— rättare sagdt, hennes trolofvade brudgum — hade under högst egna förhållanden, hvilka det nu ej är af nöden att anföra, af enlagdömd förbrytare erhållit upplysning om hvarest en stulen, högst betydlig summa i guld blifvit gömd. — Efter mänga månaders förlopp gaf fästmannen, hvilken vi -vilja kalla, Å., vika för frestelsen, tog reda på det stulna guldet och behöll detsamma. Alldeles! sade mr Barnstaple och nickade långsamt. Det var just hvad jag hade väntat. Under tiden hade emellertid den andre medbrottslingen i stölden, som äfven blifvit dömd till deportation, yppat gömstället för en annan person, den vi vilja kalla B. B. kom till platsen och letade, men skatten var borta; han blef ytterligt förbittrad, kastade sina blickar åt alla håll, för att upptäcka hvem som tagit densamma och stannade med sina misstankar på enkan efter den förstnämnda förbrytaren — han, hvilken yppat saken för ÅA. — hvilken qvinna var bosatt på samma ort. Jaså, sade mr Barnstaple; jag förstår. Han gick genast och angaf henne och om två dagar skall hon föras inför sheriffdomstolen. t Mr Barnstaple lät höra en långt utdragen hvissling. Då A., som hade varit bortrest för nå gon tid, kom åter och fick höra hvad som händt, greps han af samvetsförebråelser och erkände sin förbrytelse för den unga damen