Aftonbladet – 3 december 1872, sida 2

Pgiva landet fortroende. Tresidenten för. lm klarade åter, att hans grundsatser, hvilka n: voro nogsamt kända, icke kunde rättfärdiga fa len förmodan, att han skulle taga radikaismen under sitt skydd, men att det varm hans skyldighet att fullfölja en försonligh: politik, som kunde komma honom att undgå alla konflikter. Presidenten återvände derpå till församlingen, der genast det ryktet) spred sig, att en öfverenskommelse blifvit träffad. En qvart derefter uppträdde Batbie i tribunen. Han sade: Mine herrer! komiten efter att ha moget undersökt regeringens motion, vidhåller sitt första förslag. Härvid uppstod ett vildt larm i församlingen och från åtskilliga håll i församlingen ropades: Votering! votering! Dufaure uppsteg då i tribunen och förklarade i regeringens namn, att han bestämdt förkastade föfslaget i Batbies rapport. Denna förklaring mottogs med långvariga bifallsyttringar från venstern och en del af venstra centern, från hvilka man åter hörde ropen: Votering, votering! Thiers besteg åter talarstolen. Han såg blek och trött ut. Han sade: Jag vill icke undandraga mig att tala; men min styrka är icke tillräcklig för att nu göra det. Jag har icke någonting emot att man genast skrider till votering; men jag kan icke inför landet åtaga mig ansvaret att ha hindrat diskussionen. När presidenten uppsteg i talarstolen, rådde den största oro inom församlingen. Ett rykte hade spridt sig — och man trodde det — att presidenten skulle förklara, att han ville draga sig tillbaka innan votering egde rum öfver Batbies betänkande. Men den diskussion, i hvilken han nyss förut inlåtit sig med utskottet, tyckes ha bestämt honom att öfvergifva denna id6, och han vill nu uppmuntra till diskussion, på det att landet mä kunna fälla sin dom öfver striden. Venstra centern applåderade entusiastiskt presidentens ord. Venstern åter ropade på votering, Hr Ernoul af högern besteg sedan talarstolen och förklarade,l trots tumultet från venstern,-att han be-j gärde diskussion och yttrade sig emot en votering utan diskussion. På läktarne var det omöjligt att förklara, hvarföre den rena venstern och den radikala venstern applåderade dem, som önskade omedelbar votering utan diskussion. Förklaringen öfver denna hållning var följande: Dessa båda fraktioner afiförsamlingen förneka, att församlingen har rättighet att stifta några konstitutionella lagar. Å andra sidan vilja de öka antalet af dem, som votera för Thiers, så mycket att han får majoritet. Om man genast skridit till votering utan diskussion för att få veta, huruvida slutpunkterna i Batbies betänkande skulle antagas eller förkastas, skulle den rena venstern och den radikala venstern ha voterat med regeringen. Men om diskussion egt rum, skulle det ha blifvit nödvändigt att säga, att det gällde ett votum för regeringens förslag, att ett utskott skulle utses för att granska en mängd förslag till konstitutionella la gar, hvilket naturligtvis skulle innebära, att församlingen hade rättighet att stifta sådana lagar. I förevarande fall skulle dessa båda fraktioner inom kamwaren se sig föranlåtna att antingen rösta mot regeringen eller att nedlägga sina röster, och i hvilketdera fallet som som helst skulle de riskera att försätta regeringen i minoritet. Gråvy föreslog, att man skulle votera om, huruvida diskussionen skulle fortsättas eller uppskjutas till följande dag. Men högern insåg, att det skulle blifva nödvändigt att bringa frågan under diskussion för att hindra venstern att rösta för regeringen, hvilket då på samma gång skulle vara ett erkännande af kammarens konstituerande rätt. Hr Batbie reste sig derföre för att säga, att högern af konsideration för Thiers godkände diskussionens uppskjutande till följande dag. Hela kammaren med undantag af venstern reste sig och uttalade sig för ajourneringen, hvilken äfven antogs. RN mö m hh me Re PR 0 Tf RV FR Om marskalk Bazaines process meddela franska tidningar nu några detaljer, af hvilka man finner att förbandlingarna inför krigsrätten skola börja i Februari nästa år. Förhören skola afslutas i dessa dagar ; men emedan alla handlingarna och mer än 400 vitnesberättelser skvla föreläsas för mar skalken, på det att han må kunna göra sina anteckningar och anmärkningar, kan man icke blifva färdig dermed förr än i slutet af innevarande månad. För öfrigt hälles Bazaine strängt inspärrad. Det är mycket svårt att få tillträde till honom, emedan för hvarje särskildt besök skall utfärdas skriftlig tillåtelse. Till och med marskalkens advokater äro underkastade samma formaliteter, och efter kl. 4 e. m. insläppes ingen. Bazaines hustru har derföre föredragit att lemna Versailles och har nu begifvit sig till Paris för att der afvakta den egentliga rättegångens början. : Det har väckt ett visst uppseende, att tre underofficerare, af hvilka två äro corsikanare, ha låtit en adress till kejsarinnan cirkulera bland soldaterna i sitt regemente och fått omkring hundra underskrifter. Adressen innehåller en lyckönskan i anledning af kejsarinnans namnsdag och ett uttalande af den förhoppningen, att snart få se henne återvända. Då saken kom för anuktoriteternes öron anställdes en undersökning, och då det visade sig, att ryktena om denna bonapartistiska adress voro grundade, tilldelade marskalk Mac Mahon regementschefen en skarp tillrättavisning för hans brist på vaksamhet och förflyttade de tre underofficerarne, från hvilka adressen utgått, till de lätta infanteribataljonerna i Afrika, de s. k. Zephyrs. Underofficerarne hade, som det vill synas, försäkrat soldaterna, att de handlade efter order af en högre stående militär. En af Paris