Aftonbladet – 3 december 1872, sida 2

De i går hitkomna franska tidningarna, som äro daterade den 29 Nov.,, men skrifna den 28; känna ämm intet om förbandlingarna i nationalförsamlingen sistnämnda dag. Times för förliden fredag innehåller emellertid en ganska omständlig redogörelse för mötet den 28, på telegrafisk väg meddelad tidningen af dess specielle korrespondent i Paris. Detta telegram, hvilket upptager icke mindre än en och en half spalt i den stora tidningen, är väsentligen af följande 1ydelse: e En ovanligt stor folkmassa var samlad omkring teatern, der församlingen håller sina sammanträden, och aila dit ledande gator voro besatta med militär. : Största delen af corps diplomatique hadel infunnit sig. Representanterne för England, Spanien, Österrike, Italien, Turkiet, Holland och Belgien voro närvarande. Thiers och alla ministrarne befunno sig på sina platser. Omedelbart efter sessionens öppnande, kl. 2,45 eftermiddagen, uppläste nationalförsam lingens president Grevy, under djup tystnad bland de deputerade, den Kerdrelska komitens förslag. Justitieministern Dufaure uppträdde derpå i tribunen. Han förklarade, awvt han icke länge skulle upptaga församlingen och sökte derefter ådagalägga, att Batbies rapport hade en dubbel karakter. Den utgjorde för det första ett svar på presidentens budskap och i andra rummet ett särskillt förslag. Regeringen hade ingenting att invända mot en diskussion öfver grundsatsen för mini steriel ansvarighet. Deana ansvarighet existerade redan. Den var inbegripen i Rivets förslag af den 31 Augusti 1871. Samtliga ministrarne visste, att de voro ansvariga — i första rummet inför nationa!församlingen, dernäst inför sina samveten. (Applåder från venstern.) Men det skulle vara en stor orätt; visa att vilja låta presidenten träffas af denna ansvarighet. Vi äro redo, tillade storsigillbevararen, att verka tillsammans med kommissionen, men man får icke göra oss på en gång ansvariga och vanmäktiga. (Applåder från venstern.) Jag har med uppmärksamhet genomläst rapporten och der funnit något mer än frågan om ministeriel ansvarighet. (Dufaure uppläste här det ställe i rapporten, i hvilket invändningar görae mot presidentens närvaro i församlingen.) Här, tillade talaren, är den ansvarighet, om hviiken det i sjelfva verket är frågan. Man önskar att hindra hr Thiers, hvilken I valdes af tjugusex departement, att komma hit och försvara de intressen, hvilka blifvit anförtrodda åt hans omsorg. I hafven alla här ofta applåderat honom och särskildt då han uppträdde mot beskattandet af inkomsten. General Cavaignac befann sig ander sex månader i samma position och ingen protesterade då. I Amerika har presidenten veto och två kamrar. Låtom oss derför undersöka hvilka institutioner, som böra åtfölja den ministeriella ansvarigheten. Regeringen föreslår er att utvälja en kommission af tretio medlemmar, hvilken skall förbereda ett lagförslag, som skall bestämma statsmyndigheternas funktioner och grundsatsen för ministeriel ansvarighet.Mine herrar, slöt justitieministern sitt anförande, budskapet här i helalFrankrike blifvit mottaget med obetingadt bifall och vördnad. Utlandet har betraktat det som ett stort och högsitnadt dokument. Om I besvaren det genom den ostracism, hvilken I söken ädöma presidenten, ären I icke inspirerade af de känslor, Fraokrike eHer utlandet hysa. (Bifall från vöästern och vehstra I centern.) . Batbie uppträdde derefter i tribunen. Han föreslog att regeringens förslag skulle hänskjutas till hans kommission, hvilken genast skulle taga det i öfvervägande, på det att landets oro icke skulle förlängas. Grevy tillkännägaf nu att sessionen uppI sköts för en timme, efter hvilken tids förlopp kommissionen skulle framställa sin I åsigt. Sessionen återtogs derefter kl. 6,15. Under tiden hade den största uppståndelse herrskat på gatorna kring teatern, i samlingsrummen, på åhörarläktarne och 1 sjelfva sessionssalen. : Thiers och hans ministrar sammanträdde under ajourneringen af ses sionen med komiten. Republikens president förklarade der, ätt ham vore benägen till hvarje möjlig eftergift, men att han icke kunde gå in på det förslag, som blifvit framstäldt i Batbies rapport, såvidt det icke stäldes i såmband med vilkor, som han anskge oundgängliga. Komiten — d. v. 8. I majoriteten af medlemmarne — uttryckte sin önskan att presidenten skulle till en början antaga grundsatsen om ministeriel ansvarighet, under det hanstillsvidare uppsköte diskuterandet af de åtgärder, hvilka han ansåge nödvändigt att föreslå. Thiers uppräknade då de reformer, hvilka förekomma i hans. program, och bland hvilka äfven är ministeriel ansvarighet. Han begaf sig derefter från komiten till församlingens ses Jsionsrum. Han såg bekymrad och missbelåten ut. Han omgafs genast af en mängd deputerade; vill hvilka han sade: Jag har gått så längt som möjligt i eftergifter; jag kan icke gå längre. Ett rykte spred sig nu; att schismen mellan regeringen och komitea skulle komma att biläggas. Klockan var 4,30. Man väntade på grund häraf att Batbie skulle uppträda i tribunen och tillkännagifva att en kompromiss blifvit träffad; men kl. 545 begaf sig Thiers åter till komiten. Här, påstods det, förklarade maI joriteten, att den ansåg för sin pligt att vidhålla sitt program, Komitens medlem.I mar pästodo, att den närvarande politiken I gyhnar radikalismen; att presidenten vägrat att öppet skilja sig från de radikala, och