Aftonbladet – 2 december 1872, sida 3

mörar — ja, i samma hus som jag, ehuru han har sina rum i första våningen, medan jag får bålla till godd att bo uppe ibland molnen. Om ni täcks ögna igenom tidningarna i fem minuter, skall jäg skynda ned och tala ett par ord med honom, hvarpå ni straxt skall få veta resultatet af detta samtal. Ellen log bifallande och Jack Darston ilade ned för trappan för att träffa den berömde advokaten. SJUTTONDE KAPITLET. Mr Barnstaple. Mr Barnstaple hade ganska vackra rum. Man kunde likväl ej döma dertill af den första anblick, som mötte ögat. då man öppnade dörren. Allt hvad man då såg, var ett litet, fyrkantigt tomt rum, endast försedt med en pulpet i ett af hörnen och en gosse som gatt på en stol vid densamma. Gossens sysselsättning var att öppna dörren och säga osanningar om sin herre till sådana personer, som ej egde rättighet till entrå; vidare att skära initialerna till sitt namn, stora och djupa, på det flata locket af en lär, som bildade fönsterplatten; och hvilken lår var full af tomma sodavattensflaskor, samt slutligen att lära sig utantill alla stycken i Blobbs Samling af glada visor, en tummad godtköpsbok med den store Blobbs porträtt på permen. Då man passerat igenom detta rum, kom man till två dörrar, af hvilka den ena till höger, den andrå till venster, I rummet till högör satt mr Barnstaples skrifvare, som i många år hade varit hos sin herre och blifvit större, allt efter som denne blef stor; välmående, allt efter som denne blef förmögen. Det var en tid, då mr Barn