Aftonbladet – 29 november 1872, sida 3

sin första tjusande fägring; då hade man stunder af giadt småprat vid brasan inne i rökrummet; än var det någon ny teater som öppnades, än gafs en ny pjes på någon af de gamla. Med ett ord: der fanns hela detta behagliga, omvexlande lif som är gladt och friskt, utan att vara lastbart och Bvilket i sin bästa yttring fins i London, men icke på någon annan plats i veriden. Derjemte hade Jack det behagliga medvetandet af att han började få arbete. Två eller tre lyckträffar, då ett mål varit inför domstol, hade ådragit honom hedrande uppmärksamhet och sakförares skrifvare, hvilka förut hvarken kände hans namn eller bo: stad, sägos nu ganska ofta i hans trappor. Jack var af själ och hjerta intresserad för sitt yrke. Mången gäng kunde han afsäga sig ett nöje, om än aldrig så stort, för att studera nägot dunkelt och svärfattligt pergamentsbref. Och sålunda blef mr Darstons vamn väl bekant, icke blott inom Temples område, men äfven vid Bedford-row och Lincolns-Inn samt ej så sällan nämndt i Westminster Hall såsom namnet på en ung man, hvilken hade en ganska vacker framtid för sig. Månne Ellen Wynne någonsin åter kom för Jack Darstons tankar under detta lif af nyttigt arbete och glada tidsfördrif? Han var icke en man som ordade mycket om sina känslor, men den som en gång trängt in i hans hjerta, behöll alltid en plats der och kunde icke förlora densamma, såvida ej genom nägot särdeles nedsättande handlingssätt. Dertill kom, att han väl svårligen kunde glömma henne, hvars namn hvarenda qväll hviskades af hans läppar under en enkel bön, hvarmed han nedkallade välsignelse öfver den som han älskade — en bön, den han för många, mänga år sedan fått