Aftonbladet – 29 november 1872, sida 3

ländernas befolkning . i kenskapslastor manBifVvit big än drycoch ou Och ett yppigt lefnadssätt; . sasom bevis härför har mestadels meddelats ett eller annat utdrag ur någen amerikansk tidning, som företagit sig att sans comparaison påpeka den af en viss samhällsklass utvecklade lyxen, eller hvilken det fallit in att på ett ställe sammanföra de flesta fall af drunkenness som under loppet af en månad eller ett år förekommit i Newyork eller någon annan af de största städerna, der en myckenhet af till mensklighetens afskum hörande individer naturligtvis måste vara tillfinnandes. Men genom att lägga dylika berättelser till grund för sitt omdöme öfver hela folket kommer man otvifvelaktigt till ett lika falskt resultat som det, hvilket skulle vinnas af en främling, den der ville bilda sig en riktig föreställning om den svenska nationens egenskaper, dess förtjenster och dess lyten, genom att taga till rättesnöre tidningen Väktaren eller Svenska nykterhetssällskapets och Evangeliska fosterlandsstiftelsens tidskrifter och brochyrer. Amerikas press lider icke brist på organer af en, i ett eller annat hänseende krassverldsåskådning; och bland dessa måste, illa nog, räknas den i Chicago utkommande, äldsta tidningen på vårt språk, Hemlandet, hvilken dirigeras af de svensk-lutherska presternas institution. Angustana-synoden, hvars mera upplysta medlemmar, som bekant ar fruktan att blifva stöna ur örsamlingen tvingas att smyga 2 aa på en restauration, om de någon gång täska släcka sin törst med ett glas bier. Något så oskyldigt som en teaterföreställning eller ett dansnöje betecknas af denna tidning såsom djefvulsfunder, för hvilkas blotta anmälande i annonsform hon hittills aldrig öppnat sina spalter. Detta har här blifvit nedskrifvet till efterrättelse för dem bland Sveriges ärliga tidningar, för hvilka det i många afseenden förtjenstfullt redigerade Hemlandet varit den källa, ur hvilken de flitigast, fast med allt för liten urskilning, hemtat sina notiser rörande sedeslösheten i Amerika. Hvad nu särskildt den mot amerikanarne utslungade beskyllningen för dryckenskap beträffar, så har ju nyligen genom Sveriges hela tidningspress cirkulerat en sig på s.k. fakta stödjande försäkran, som velat göra troligt, att vår och åndra europeiska natio: ner på längt när icke konsumera en proportionaliter så stor qvantitet af spiritnosa som folket i Förenta Staterna, — och likväl är jag öfvertygad om att, blefve det såsom förbrukadt uppgifna antal gallons af whiskey fördeladt på Nordamerikas hela befolkning, skulle man med kännedom om förhällandet i värt eget land nödgas medgifva, att vi hafva alldeles ingenting att berömma oss at framför dem, utan hellre tvärt om ... För detta antagande kan jag icke framlägga beräkningar, som grunda sig på statistiska uppgifter, utan endast åberopa en erfarenhet som, vunnen under en treårig vistelse midt ibland det amerikanska folket, ingifvit mig den tanken att samma folk, ijemförelse med oss och andra nationer, torde vara det nyktraste och mest återhällsamma. — Måtte ingen misskänna min afsigt när jag nu går att, för bevisandet af min sats, uppdraga några paralleler, genom hvilka mitt eget folk blir stäldt ganska långt i bakgrunlen, ty vare man öfvertygad om att sg erfar mångdubbelt större grämelse än tillfredsställelse dervid! För bekräftandet af hvad i det följande kommer att andragas till amerikanarnes fördel, ville jag i första rummet vädja till de många tiotusental af klart seende och opartiskt dömande svenskar, som öfverfyttat till Amerika sent nog för att kunna iakttaga och reflektera öfver bränvinets inflytande här i landet, och hvilka derjemte hunnit göra sig fullt förtrogna med det härutinnan i det nya landet rådande förhållandet. Jag vet, att deras vitnesbörd skulle göra tillfyllest. Den som endast i flygande fläng rest igenom det stora landet eller vissa trakter deraf, kan jag icke erkänna såsom fullgod aäktoritet. En sanning är det, att i Amerikas större städer — och i synnerhet i dem, der tyskar äro talrikast bosatte — finnas många s, k. utskänkningsställen, fast jemförelsevis på ingen plats fler än i Stockholm; och bland dessa utgöres, som antydt, flertalet af tyska Beer Hales, i hvilka afkomlingarne al den stora nationen och äfven af andra, pokulerande fördrifva en och annan les: a men högst sällan får man -tt8 stund; verlastad derifrån — . se någon gå öf der, som hö Det är nemligen icke av may brukligt att deh öne endäst af -ughet Mot dei äbdrö öfvertalar eller låter öivertala sig att dricka för mycket: dei som en gång med ett nej, jag tackar! besvarat inviten att tömma ett glas, behöfver icke frukta ätt omedelbart derefter bli besvärad med en ny inbjudning af samme person, ty sådant skulle der betraktas såsom taktlöst. Högst sällan möter man, vare sig söndag eller hvardag, en drucken menniska. En sådan väcker i Amerika mycket större uppseende än här och får, der han kryssar sin väg fram, en stor kuriositetsälskande skara i släptåg, då knappt någon, om han befunne sig i vär hufvudstad, skulle för ett ögonblick sysselsätta sig med hans värda person. Amerikanaren, jag menar det stora flertalet af itoga arbetare och andra medborgare, finner sitt käraste tillhåll i hemmet och synes sällan till på krogarne. Redan kl. half 7 eller senast kl. half 8 intager han med hela familjen sin frukost, kl. 12—1 sin middag och 6—7 sitt qvällsmäl, titan att till någondera af måltiderna fråga efter den för de flesta af oss så oumbärliga aptitsupen. Han lefver i öfverensstämmelse med, men icke som så många bland oss, öfver sina tillgångar: han älskar ett godt, men visst icke kräsligt bord och inreder gerna sitt hus med en viss prydlighet och komfort, hvartill han också i allmänhet har bättre Tid än vi Ått monlahot är has hanam ett