Aftonbladet – 29 november 1872, sida 2

en. Det inäktiga riket skall då sträcka itt medelbara eller ömedelbara välde öfver ela Centralasien, och endast de afghanska taterna skola skilja det från Englands in iska besittningar, Det bar då tippfyllt sin uission att betrygga Verldshandelns obehinrade gång I dessa verldens gamla kulturinder, som kanske ännu en gång skola allas rika, det har kastat öppet det ofåit iga området ända från Kaspiska hafvet till Cinas grönsor och frigjort kommunikatioernå på floden Oxus, som är segelbar öfer hundra svenska mil inåt landet, samt et naturliga föreningsbandet mellan det nre Asien och Kaspiska hafvets stränder. zarens makt skall då hafva tillökats med tt område, föga mindre än Europa utom ans eget rike, och med ett antal iändersåer, som, efter de bristfälliga beräkningar, vilka kunnat uppgöras deröfver, gissningsris beräknas till mellan fyra och sex milioner. Det är naturligt ätt en så storartad utvidgning ej kunnat betraktas med likgiltigiet af Indiens beherrskare. Det har länge rarit en trosartikel i den engelska politi cen, att Englands och Rysslands intressen Asien vero motsatta, för att ej många med oro skulle se de begge rikenas gränser så hastigt närma sig hvarandra. Men ifven med antagande att så vore, torde nå son omedelbar fåra för Indien ej följa af Khivas öröfring. Rysslands nya provinsers fantliga areal upptages till en stor del af len ofantliga Khowaresm-öknen, hVilke torde vara ett mera vörksaimt hinder för en armås framträlgande än den starkaste fäst bing, och såsom ett skyddande tält utbreda sig ännu framför de britiska besittningarne de af höga berg uppfyllda afghanska sta terna. hvilkas krigiska furstar redan länge följt Englands ledning. En del af den en gelska pressen har likväl velat draga mörka slutsatser af Rysslandg framgångar, mer dess inflytelserikaste organer med Times : spetsen göra full rättvisa åt Rysslands sträf vanden i den menskliga kulturens tjenst oc uttala sin öfvertygelse, att Bugland skal finna sin uträkning i ätt stå i förbindelst med en ödiäropeisk stormakt, hellre än met ett halft dussin så godt som barbariska sta ter. Det kan ej vara annat än en välger ning för hela menskligheten att Central asiens lälder, från hvilka en blind fanatisn hittills obevekligt uteslutit hvarje den min sta ljusglimt af odling och upplysning, öpp nas för beröring medl den öfriga verlden Samma rell, söm England spelat vid Gange stränder, är Ryssland kalladt att utföra vi Oxus. Naturen har för båda dessa makte utstakat områden, öfver hvilka ingender torde der finna det i sin fördel att gå. ng land har redan uppnått gränsen för sit! Bfter Khivas fall skall Ryssland sakna e anledning att sträcka armen längre oci skall då ostördt kunna egna sig ät utveck landet af de rika krafter, som slumra inon de nya provinsernas sköte. För ej längesedan, då hvarje tillväxt Rysslands makt i Sverige betraktades me allt annat än blida ögon, skulle troligen un deirättelsen om dessa framgångar mottagit med missdöje för att ej säga misstro. Me nu är det ej längre så. Ökade handelsföi bindelser och lifligare samfärdsel hafva lär svenskar och ryssar att närmare känn hvarandra samt att inse, huru många oc vigtiga de intressen äro, hvilka för båd folken äro gemensamma. Handel, industi och stigande upplysning hafva på några f år slagit försoningens brygga öfver den gra som vapnen i århundraden hade gräft. Ocks kunna vi nu med lugn betrakta, huru de ryska väldet steg för steg utbredt sig ö ver Asien och jemte alla framåtskridandet .vänner önska lycka åt de stora planer, hvi kas beslutsamma utförande är ämnadt at beteckna ett nytt tidehvari i Asiens h storia, C. B.