Aftonbladet – 29 november 1872, sida 2

med att försvara sig sjelf, i stället för att öda bort tiden med att förfölja en olycklig qvinna. Jaså, sade Grogram efter en kort tyst nad, detta är säledes din fulla afsigt? Min bestämda afsigt Nå, då lär det väl bli mitt bästa råd, att låta honom få veta det, sade Grogram. Tills nu, trodde jag att det var mig ensam, du ville åt; men som han ocksä kan råka illa ut, så blir det bäst att låta honom få veta hur du ämnar spela dina kort. Det är en sak som du sjelf får afgöra, Joe, sade Bradstock kallt. Jag skall komma åter den dag som din kompanjon har isatt; nemligen i öfvermorgon; godnatt nu, 08. Och Georg Bradstock somunder tiden dragit upp halsduken och tryckt ned mössan öfver ögonen, öppnade dörren och gick. Det är ett trefligt lif som jag för! sade Grogram sedan han blifvit allena. Detta kan man kalla att komma ur askan, i elden. Jag tyckte att den lille mannen var svår nog, der han jemnt gick och lurade och spionerade på mig, men han var ett intet emot Georg! Jag kan inte blinka utan att han vet det — jag gissar han sofver med örat invid nyckelhålet för att kunna räkna hur många gånger jag snarkar på natten. Jag är tvungen att låta mr Pentweazle veta hvad Georg sade. Att nu resa ditned, det gör jag inte; inte har jag pengar till resan och angelägen är jag ej heller att stå ansigte mot ansigte med min kompanjon och säga honom hvad Georg yttrade om honom. Om jag skrifver ett bref, så hinner jag väl att få svar förrän Georg kommer och går han ej in på hvad Georg fordrar, så har jag bara en utväg — awvt försvinna. Vid den lille mannens sällskap är jag alldeles