Aftonbladet – 28 november 1872, sida 3

Pn OCR Polissaker. Schloss-ska målet företogs i dag åter till behandling å rådhusrättens fjerde afdelning. Allmänna åklagaren hr J. H. Eckerström och hr Schloss ombud: v. häradshöfding Beckman voro vid förhöret närvarande. Allmänna åklagaren inlemnade nedanstående svaromål å hr Beckmans vid förra förhöret afgifna påstående: Sedan uti det åtal jag haft att hos rådstufvurätten utföra mot grosshandlanden M. Schloss. bokhållaren H. Gottschalk och drängen Carl August Fredriksson, angående ansvar för uppsåtligt orätt i vägande. de tilltalade genom deras egångsbiträde br vice häradshöfdingen och daren O. A. Beckman mot mig rekonventionsvis framställt påstående om ansvar för falsk angifvelse, får jag till bemötande häraf vördsamt anföra följande: Efter ett temligen vidlyftigt ordande om alla fördelar af begagnandet af de tyska vigterna, af hvilka fördelar en del synes mig hafva framställt sig för svaranderne eller deras ombud först under denna rättegång, som sålunda icke uteslutande tjenat att visa dem: olägenheterna af dylika vigters oförsigtiga begagnande, har hr Beckman lagt mig till last, att jag underlåtit att följa Hans i början af ransakningen mig gifna råd att hafva tand för tunga och derföre framställt mig sjelf såsom angifvare; Öfvertygadatt hr Beckman nogsamt insåg så väl det lagstridiga, som det oskickliga i att få jemväl vederparten med råd tillhanda, helst han dertill icke blifvit anmodad, har jag alltid ansett hr Beckmans nyssberörde råd uteslutande gifvet i hans hufvudmans hr Schloss intresse. Att jag haft svårt att i detta åtal få någon angifvare, liksom någon fullständig bevisning, hvilket br Beckman förevitar mig, är nog sannt, och jag är rätt ledsen att de nitiska bemödanden i detta hänseende hr Beckman tillerkänt mig. icke haft en lyckligare utgång, men jag anhåller att härvid få fästa uppmärksamheten å och till mitt försvar anföra de svårigheter. hvar-. under en åklagare, i ett mål som detta, har att utföra sitt tjenståliggande. Amngifvelser göras enskildt, som derefter icke vidhållas, vitnen uppgifvas, tillspörjas och förklara sig veta ganska mycket, som dock sedan vitnena på ed höras, reducera sig till obetydligheter och stundom till raka motsatsen af hvad de förr uppgifvit sig kunna omvitna. Uppgörelser, sådane som den med hr Israelsson under denna rättegång träffa le, medverka till dessa svårigheter, på samma ång de måste ingifva såväl åklagåren, som en hvar annan den åsigten, att icke allt-står rätt ill. Kommer nu till ofvanberörde svårigheter len, att de personer, som varit utsatta för det orätta vägandet. icke få, ehuru:de. ej äro ansifvare eller målsegare, vitna härom, så lärer örklaring nog finuas hvarför en åklagare icke ultid kan leda ett sådant åtal i bevis. Det är ock härföre som 6 2 i 16 kap. Strafflagen till iklagarens fredande för ansvar i följd af hans ital icke fordrar mera, än att han skall hafva aft sannolika skäl och bevis härför. I detta nål torde jag endast behöfva till mitt fredande detta hänseende åberopa mitt slutpåstående, rid hvars korrigerande hr Beckman uteglömt lågra omständigheter, som jag till fullständi vande deraf skall i korthet påpeka. Hr Israelssons berättelse om godtgörelse med 100 rår för nöjlig undervigt är förbisedd. Likaså vitnet Johanssons utsago att rättelse i den oriktiga rägningen, som skedde honom. erhölls först selan han företett de vågsedlar, han förut förskafat sig, hvarförinnan de som. vägt påstått vägingens riktighet; äfvenså vitnet Bohmans uppift att honom skett orätt vid vägning och att etta egt rum i följd af oriktiga vigter och såunda icke bortförklaras af afdrag för fuktiget hos hudarne. Jag kan nemligen icke här ndertrycka uttalandet af der åsigten, att det ntingen är ett besynnerligt sätt att bestämma fdrag för fuktighet hos hudar och för orenliget och affall hos lump, hvilka afdrag synas böra ariera efter graden af fuktighet eller orenhet, enom att derför begagna tyska vigter, som stå ett bestämdt förhållande till den svenska: eller ck att det är en otillfredsställande och följaktgen misstänkt förklaring öfver den felaktiga ägvingen med de tyska. vigterna, att skrifva en på fiktighetens och orenlighetens räkning. Hr Beckman har, liksom han förut i mig sett lott en framskjuten docks, nu också genområdat dennacroch fått syn på någon bakom stånde, som. skall-lofvat hålla mig ryggen fri. Hr eckman är nu.som alltid skarpsynt och. välunerrättad, det finnes: nemligen en som: tvingat ig fram i detta mål och denne är Lagen, hvilen bjuder att allmän åklagare skall tala ål: rott., som under allmänt åtal höra, ändå att nZifvelse derom 6j sker, hvilken härvid icke låter, att man tager hänsyn till. person eller ter sig afskräckas deraf. att den tilltalade egt edel nog att köpa biträde af en erfaren sakrare, och hvilken, derom är jag öfvertygad, nog all, då jag blott fullgjort dess bud, infria löft att hålla mig ryggen fri och lemna erfordert stöd för mitt yrkande om ogillande af de Iltalades rekonvensionstalan, såsom i allo obegad. Stockholm den 28 Nov. 1872. J. H. Eckerström. Hr Beckman anförde härefter följande: Hvad åklagaren i dag anfört gifver mig ytrligare anledning att fortsätta de påståenden ur å åklagaren, som jag redan framt. Kern åta tt RR