Aftonbladet – 28 november 1872, sida 3

edj, 25! co. SS SAR EE RVARDER SAMAR UA VA ter ingått. Stockholms observatorium d. 28 Nov. j Hugo Gylden. d, STETTIN Bref från Amerika. 0VILL 1Newyork den 21 Okt. 1872. ll Nebraskas hufvudstad hade icke vällyckut liggjorts med det svenska politiska möte, wr Som jag i mitt föregående bref hbeskrifvit, iförrän det demokratiska partiet hade en sto l-lartad sammankomst, som räknade deltagare e ifrån hela den vidsträckta staten, i och för tI uppställandet af kandidater till det i Oktober inträffande valet för statstjenstemän; ,Joeh dagen derpå följde ett annat möte i I-samma syfte, utlyst af republikanarne och :t I lika talrikt bivistadt. Jag öfvervar dem begge. Det var en rätt egendomlig syn, som mötte, när man trädde in i den ryms liga salen (senatens samlingsrum), som båda ål gängerna var ända till trängsel fullpackad. Jag är öfvertygad om ått jag icke öfverdrifver, om jag säger, att jag såg mera fötter än hufvuden, ty utom att de flesta å galleriet sutto grensle öfver balustraden med ena benet nedhängande utanför, var äfven elhvarje tillgänglig stolskarm ockuperad af s ) spetsnäsiga, maskingjorda bostoner-skodon. När sekreterarne icke voro sysselsatta, intogo de samma behagliga horisontella ställning, de hade de mera beqväma borden att tillgä, och hade icke katedern, i hvilken ordföranden presiderade, varit för hög, är jag öfvertygad om, att man snart bakom densamma skulte fått se ett par fötter uppsticka, -— Man må emellertid säga hvad ran vill om denna så egendomliga sed, men ganska augenöm är den, det är säkert, och det ar väl detta som gör att man sjelf ganska snart tillegnar sig densamma. Den väcker här ingen anstöt, och jag har i Redwings domral vid ett mal, som jag: öfvervar, sett Jadvokaterna och rättens bisittare lägga barnen på borden midt framför ordförandens näsa och så nära, att han ganska ledigt kunnat nypa de närmaste i täspetsarne. — Jag hade vid dessa möten tillfälle att be ,Jundra med hvilken utsökt lätthet amerikarinaren talar och huru fiffigt han vet att genom små passande på ställen inflikade annekdoter och historietter hålla spänningen uppe och stämningen glad. Dessa små skämt-jsamma inpass gå alltid ut på att sätta antingen det andra partiet i sin helbet eller ock någon framstående medlem af detsamma li en löjlig dager och belönas alltid med stormande bifallsyttringar. På kraftiga och imustiga uttryck sparades emellertid icke. Den ena dagen skälde demokraterne ned republikanarne: Hvem vill icke, gcade de, 186 Våra vidsträckta fält täckta med vajande sädesfält och betande hjordar; hvem vill icke se en förmögen och lycklig befolkning bebo vär vackra stat och välmkende, induI striösa personer befolka städerna? — Jo, jtvifvelsutan alla! Men denna lycka skall aldrig blifva vär så länge icke den nuvaande tjufaktiga styrelsen, som bedrager staten och försummar dess intressen till egen fördel blifver bortsopad och ersatt af Jen hederlig styrelse, som med oegennytta joch ärlighet motsvarar medborgarnes förtroende — och andra dagen hette det hos det republikanska partiet: Se på den allmänna välmåga, som liksom. ett trollslag spirat upp rundt omkring oss i staten, och säg om något dylikt varit möjligt, om vi icke haft en styrelse, som både velat och kunnat fylla sin pligt! Skola vi nu tillåta att dessa vår styrelses frukter skola trampas under fötterna af samvetslösa skurkar, som vilja komma till makten, endast för att sjelfva draga fördel deraf? Man tror möjligen att jag öfverdrifver, men så är icke fallet och hvad jag nu gär att berätta bevisar bäst huru längt man vågar gå. Några dagar innan dessa båda möten hade Lincolm Lyric Society gifvit en ganska vacker konsert och en af damerna hade dervid tappat en dyrbart broderad spetsnäsduk, hängande i ett litet guldknäppe. Under det att det republikanska partiet hade sitt sammanträde (konserten hade varit i samma sal), upphittade en af de negrer, som tjenstgjorde såsom uppassare, den . i fråga varande näsduken, som fallit neå bakom ett bord och framlemnade den till ordföranden. Denne luktade på den och lade den sedan bredvid sig. Vid en liten paus, som uppstod i diskussionen, uppsteg han emellertid, höll näsduken upp i vädret, samt tillkännagaf att en lady vid sista konserten förlorat densamma, dervid anmodande de närvarånde gentlemennen att för sina ladies anmäla fyndet. På väg att sätta sig reste -han sig emellertid hastigt igen och sade leende och svängande med näsduken: Ladyn, som förlorat den, kan i sanning skatta sig lycklig, att den upphittades på vär sammankomst och icke på demokraternas. Ett så fiffigt begagnande af tillfället till att säga, så tydligt som det gerna kunde sägas, att demokraterna samt och synnerli gen voro tjutvar, föll församlingen synnergen pä läppen. Alla fötterna försvunno såsom genom ett trollslag från stolskarmarna och borden, och begagnades deremot så flitigt och med sådan kraft i golivet, att jag trodde huset skulle störta samman. Jag säg flere framstående demokrater närvårande och de skrattade äfven rätt hjortligt. On abnan episod, som jag var vitne till, är äfven ganska belysande för det offent liga lifvet ute i vestern (jag tror äfven sådant kan hända i östern, ehuru jag ännu icke varit vitne dertill). På det ofvan-1l nämnda demokratiska mötet uppträdde nem-f1 ligen mr Butler, exguvernör för Nebraska RA er re Rehn