Aftonbladet – 23 november 1872, sida 3

gen afilasten. Kapten och besättning,som borde varit närvarande, syntes ej till under hela denna tid. Derjemte hade kaptenen icke utfört mer än ett I mindre ankare, oaktadt ett betydligt större med i dertill hörande ketting fanns ombord — och hvad blef nu slutet på denna besynnerliga historia? Till den 26 och 27 d:s utlystes auktion på fartyget med rigg och mahognymöbler och öfriga inventarier; men så kom stormen förra veckans tisdag och onsdag, och i detta ögonblick finnes af det stolta Göteborgsskeppet intet annat spår än några längs kusten uppvräkta kopparbultar och andra vrakspillror. Det stora ankaret med åtföljande ketting har äntligen nått sin bestämmelseort, bottnen, och kaptenen gästar ännu Petgärde. Skulle månne icke detta haveri förtjena att blifva föremål för en svensk sjörätts behandling, hvarvid man kunde hoppas, att bland andra engelska vice konsuln på Öland beredvilligt skulle stå till tjenståmed alla nödiga upplysningar? Lasten är redan såld för 7000 rår, ehuru den ansågs värd mer än dubbelt. Det är ett lika väl bekant som sorgligt förhållande, att bergningsoch vrakaffärer i åtskilliga af den civiliserade verldens länder, i synnerhet på Englands kuster, ännu bedrifvas på ett sätt, som gör, att bergningen mera förtjenar namnet sjöröfveri än affär, och äfven Sverige torde i detta hänseende, om ock i lindrigare grad. ej vara alldeles skuldfritt. Men i ett land som vårt, der lag och rätt finnes till ej blott för den rike, utan äfven för hvar man, bör man kunna hoppas att dessa missförhållanden snart skola försvinna, i synnerhet om pressen gör sin pligt att så ofta tillfälle yppar sig, lysa på denna qvarlefva af forntida rået. FEAR TA