Aftonbladet – 22 november 1872, sida 3

Andra menniskor skola inte fatta, sir, huru djupt denna händelse går oss Vil sinnes, svarade Frank; men att Elega yttrat sin önskan för ett tyst bröllop tyckes mig vara ett tillräckligt afgörapde skäl — Må så vara, sir; — det skall så blila sade mr Womersley med värma; men — anfäkta den mrs Bradstock! Jag önskar att hor, aldrig hade kommit till detta ställe! Fullt öfvertygad om att han led af ett elakt och retligt lynne och att hans sällskap följaktligen måste vara ännu mindre angenämt än vanligt för de båda unga, gick mr Womersley snart upp i sina egna rum, Ditkommen uppfriskade han sig med en styf grogg och åtskilliga reflektioner öfver hans ungdomstids företräden framför den närvarande, af hvilken Ellens blifvande make af honom ansågs vara en representant. Jag förmodar, sade den, gamle herrn till sig sjelf, att det var vistandet derute i Australien och alla pröfningar han der fick genomgå, som till denna grad ha förändrat unge Frank. Innan han reste ut var han en glad och frimodig ung man, litet obetänksam och tilltagsen, kanbända, och tvekade inte att vara med .om ett galet upptåg, då och då! Men nu är han, vid min själ, äldre och klokare än jag! Han har blifvit rik och 1oj och litet girig, om jag ej mycket bedrar mig. I en sak är han dock sig lik — i sin kärlek till Ellen och detta ära sgentligen det enda som jag fäster mig vid. Under tiden hade Frank, sedan de blifvit allena, åter intagit sin vanliga, förtroliga plats vid Ellens sida, (Forts.)