Aftonbladet – 22 november 1872, sida 3

Denna förklaring gjorde på henne ett så häftigt intryck, att hennes transport till fängelset måste på läkarens tillstyrkan uppskjutas. Först kl. 1 om natten flyttade fröken Adele från sina eleganta salonger till cellfängelset. På grund af de förberedande undersökningarna kommer den arresterade ofördröjligen att anklagas för be dräglig bankrutt. Tillgångarna, nemligen den kontanta behållningen, omkring 70.000 gulden, obligationer af alla slag, juveler och immobilier (16 större och mindre hus) lära icke öfverstiga 200,000 gulden, medan skulderna påstås uppgå till 8 å 9 millioner gulden. Stämningen i sta den och dess omgifningar är högst upphetsad, men lugnet har icke på något sätt blifvit stördt. För öfrigt äro alla försigtighetsmått vidtagna. Såsom ett märkligt och betecknande faktum anföres, att en ultramontan deputerad, advokaten dr Barth från Augsburg och redaktören för den ultramontana tidningen Volksbote på eftermiddagen den 11 dennes uppehållit sig i den arresterades kabinett och haft en lång öfverläggning med henne. on Nyheten att Spitzeder-banken blifvit stängd al domstolen spred sig samma dag med blixtens hastighet i hela Baiern och väckte den största sensation. Redan andra dagen strömmade en mängd landtmän med jernvägstågen till hufvudstaden för att söka rädda något af hvad de hade innestående i banken. Det var på tiden, att myndigheterna gjorde slut på denna kolossala svindel, som genom sina lysande löft många menniskor i olycka. Det på: ståndarne för fromma stiftelser och myndare insatt alla sina disponibla penningar i denna bank och stoppat den höga räntan. som banken betalte, i sina egna fickor, att landtmännen nedlagt inkomsten för hela sin skörd i Spitzedervexlar, och att andra till och med sålt allt hvad de egde och insatt penningarne i banken, narrade af dess enorma räntor. Af dessa äro många nu tiggare. Adele Spitzeders bankaffär, hvilken redan existerat i några års tid. hade under de sista månaderna blifvit högst vådlig för samhället och den allmänna moraliteten. Lika karakterslösa personer som hon sjelf följde det lockande exemplet, och liksom svampar ur jorden uppväxte likartade svindel-instituter. hvilka likväl egentligen icke voro annat än den ursprungliga bankens parasiter, som drogo sin fördel af dess arbeten och organisation. Hvad som icke litet bidragit till att förskaffa dessa banker allmänhetens förtroende är den omständigheten, att man framställt dem som heliga kämpar för det kristna kapitalet mot judarnes penningmakt, och i synnerhet att man i högsta grad förstått reta den enskilda vinningslystnaden. — Konungens och drottningens af Sachsen guldbröllop. Det gamla paret firade den 19 November femtionde årsdagen af sitt äktenskap. På morgonen den nämnde dagen ringdes med klockorna i alla kyrkor i Dresden och staden var prydd med flaggor: isynnerhet utmärkte sig de offentliga byggnaderna för rika och smakfulla dekorationer. Konungaparet mottog den kyrkliga välsignelsen i k. slottets paradsal i de enkom till festen anlända furstliga personernas närvaro. Jubelparet hade tagit plats under en präktig baldakin framför ett uppfördt altare; omedelbart bakom paret satt den tyska kejsarefamiljen. Brudskaran var utomordentligt lysande. ejsar Wilhelm och konung Johan af Sachsen voro klädda i tysk generalsuniform. Drottning Amalia var smyckad med en myrtenkrona af guld med infa,ctade diamanter och klädd i en hvit robe med, en högst dyrbar brudslöja. Alla damer voro beledsagade af pager, hvilka uppburo deras släp. Biskopen. assisterad af åtta prester, förrättade vigseln. I sitt tal påminde han om konungaparets förflutna lif, de många pröfningar himlen sändt detsamma (af 9 barn lefva blott tre; de öfriga afledo i blomman af sin ålder), om de politiska omkastningarne och det senaste kriget, hvarefter vigseln och välsignelsen följde. Ceremonien slutade med ett Te Deum, under det salut gafs af atilleri. Om aftonen var Dresden briljant illumineradt. Bland de presenter, som konugaparet erhöll från olika trakter i landet, och af hvilka flere utgjordes af penningsummor afsedda för milda stiftelser, må några omtalas. Från Voigtland, en af Sachsens provinser, sändes en Präktig hjord af hornboskap; en deputation från denna landsdel, bestående af 50 adelsmän, hade till konungen öfverlemnat en synnerligen vacker, i Wien arbetad myrtenkrona (den ofvannämnde) som frambars på en atlasdyna, kantad med äkta spetsar. På bandeawn som sammanhåller kransen läses ett citat ur Dante, en fin allusion på konungens förkärlek för denne skald. (Konung Johan har, som bekant, utgifvit fiera litteraturhistoriska arbeten om Dante). På kronan finnes vidare angifvet data för konungens giftermål och för guldbröllopet, beggei briljanter, turkoser och smaragder. Ett citat ur Nya Testamentet om kärlekens bestämdhet antyder än mer direkt anledningen till gåfvan. Sachsiska adliga damer hade skänkt en stor dyrbar matta med det kungliga namnchiffret broderadt i midten och omkring detta alla den sachsiske adelns sköldmärken. Ministern von Falkensteins fru skänkte tronhimmeln (balåakinen) som begagnades vid den högtidliga gudstjensten. De adliga damerna i Lausitz hade förfärdigat en praktfull skärm af siden med guldbroderi, som framställer ett vendiskt bröllop. Marie-hyttan vid Zwickau hade sändt brudparet en stor rum-prydnad af gjutstål, jern och messing, med plastiska figurer, framställande grufvedriften, maskin-tillverkningen m. m. De sachsiska städernas gåfva utgöres af ett utomordentligt smakfullt utstyrdt fotografi-album med fotografiskt tagna utsigter från de resp. städerna; staden Zöblitz har skänkt ett bord af Serpentin (ådrig talksten) med ytterst fina mosaikinläggningar; officerares hustrur och döttrar hade skänkt några gobeliner samt ett utomordentligt luxuöst möblemang, som dock ej utmärker sig för någon ren smak. Hof-pianofabrikanten Blithner i Lei Zig hade förärat ett rikt ornevadt Åygelpiano. Konungen sjelf skänkte drottningen ett album för aquaroller: arbetet på detia album är alldeles utsökt vackert; det består af onirslandar an tl.