Aftonbladet – 22 november 1872, sida 3

hela dagen ser man utanför sina fönster fragmenter af grönsaker, rofvor och kål — påminnelser om landet och dess enkla seder. Jag tar alltid in på Tavistock. Jaså, du besökte teatern, din skalk 2 Ja, sir; ett par gånger, Nä, hvad såg du? Nägon orimlig historia, skrifven på knittelvers med inflickade, låga ordlekar, deklamerad af djerfva, unga qvinspersoner. Hå, bevara mig! inföll squiren helt konsternerad, Jaså, jag förstår! du ogillar alla sädana nöjen. Sista gången som jag var upprest till London — det var för den der ledsamma bankaffären, du mins, Elleny, sade han och vände sig till den unga flickan, Jag hade varit mycket nedstämd hela dagen och kände mig behöfya något för att förströ mig, om jag inte rent af skulle riskera att sjuk; på, af brist på annat, gick jag till teatern och såg en utmärkt god pjes. tagen från franskan. Ämnet var att en man blef anklagad för ett brott, som gen kelt annan person hada begått. Penne olycklige blef kastad i fängelse, dömd och fick lida straffet: men i verklighet led han ej en hundradedel af hvad deu rätte förbrytaren ttstod. Pjesen var i högsta grad underhållande, det kan jag för: säkra djg om.. Det betviflar jag viss inte, sir, svarade Frank kallt; jag hade emellertid ej en sådan tur med pjesen. Men hur var det? Ville du säga nyss, att du ej var med om några glada middagar? återtog den gamle herrn. Se så, se så; du är för modest för att berätta huru dn blef firad; — vi tro hvad vi behaga, vi, Ellen! Jag vet nog hur det går till — ett slags parodi på en man som är på väg att hänga sig — som tar farväl af sina glada