Aftonbladet – 22 november 1872, sida 3

Du har fått det vanliga londonska utseendet på dessa få dagar. Det är förunderligthuru hastigt Londons töckniga luft förtager detfriska utseendet hos personer, som vanligtvis lefva på landet! Nattvak och upphettade rum och så den förskräckliga gasen, hvilken förtär all oxygeti med en sådan hastighet! Dessa äro, som jag förmodar, de förnämsta orsakerna, för att ej närana hur högt man lefver. Små middagspartier, hvaba, min gosse? — någxa ungkarlar samlag för att gratulera dig till din fortyn och ditt giftermål — jo, jo, jag har reda på det der. Jag har sjelf varit med om sådana små kotterier, om också inte i egenskap af bodersgästl Nej, sir, svarade Frank, då den gamie herrn ändtligen höll upp för att hemta andan; om ni finner mig blekare än då jag reste bort, så kan jag inte medgifva att or saken är ens den mildaste grad af Londons företröelser, Jag var sysselsatt i City hela dagen, återvände till Tavistock för att äta min middag och stannade der hela aftonen, såvida jag ej, såsom det ibland hände, kunde besöka någon af teatrarne för en timme eller så. Åh, Tavistock! återtog squiren; det fägnar mig verkligen att du bodde der. Jag har alltid rum der, då jag far till London. Det är ett godt, reelt, engelskt hotell, utan den der nymodiga, utländska flärden. Soppa, fisk och stek; och — Ellen kommer väl att anse mig för en vandal för hvad jag ämnar säga — ett riktigt ungkarlshotell, der man är klok nog för att ej emottaga damer och familjer. Dessutom behöfver man ej på Tavistock iakttaga de orimligt sena Lön donstimmarna; man kan gå till hvila huru tidigt som man behagar, och klockan fyra på morgnarna kan man räkna på att väckas af kärrornas skrammel på väg till torget;