Aftonbladet – 22 november 1872, sida 2

NO MAA AR Mb, VE MUDVA AVAM BYN synnnerligen tillbaka för den af franska intendenturen lemnade, samt att Caspard blott fungerat som mellanhand för engelska leverantörer och att han handlat på god tro. Caspard försattes efter tio dagars förlopp i frihet. Etter freden utsågs, som bekant, en komitå för pröfvande af leveransköpen och efter en längre tids pröfning hänsköts Caspards sak till vederbörlig domstol i Lille. Af ransakningen framgick, att Caspard vändt sig till fyra engelska hus, hvilka levererat varorna så goda de kunnat för den klena betalningen. Caspard betalte öfver hufvud 5 fr. 90 c. för paret skor, under det i England ett par ordentliga soldatskodon betalas med 15 fr. Caspard hade som kompanjon en person vid namn Alexis Boitelle, hvilken skulle pröfva leveranserna, innan de öf verlemnades till intendenturen. Dom är ej ännu afkunnad. —— I det cisleithanska Österrike har ett spändt förhållande inträdt mellan regerin-. gen och åtskilliga landtdagar. Vi ha förut : omtalat; huru rektorsvalet vid universitetet i Innsbruch gaf anledning till en begäran från den klerikala tyrolska landtdagens sida, att regeringen skulle förklara den antiklerikale professor Tillmanns val ogiltigt. Härpå svarade guvernören i Tyrolen, grefve Taaffe, att landtdagen öfverskridit sin befogenhet genom att framställa denna fordran, och då den valde rektorn såsom sådan är meålem af landtdagen, anmodade Taaffe ordföranden att mottaga eden af Tillmann. Men landtdagen antog derefter ett beslut att inställa sina sammanträden. Nu har guvernören på kejsarens befallning förklarat sessionen slutad. Innan landtdagen beslöt sig till i fråga varande steg, hade den valt sina fem delegerade till riksrådet, och desse höra alla till det klerikala partiet. Landtdagen i Nedre Österrike intager der emot en helt annan ställning till detta parti. Sålunda har; den, emot regeringens önskan, bestämt, att utgifterna för reiigionsundervisningen i :borgarskolorna icke skola bäras af kommunerna utaf af de kyrkliga fonder, ur hvilka presterskapet afiönas. Samma landtdag har för afsigt att uppträda på ett energiskt sätt mot jesuiterne. Inom dalmatiska landtdagen råder oenighet mellan de italienske och de slaviske deputerade, af hvilka de sistnämnda äro i majoritet. Landtdagen har derför sedan sitt sammanträdande ännu icke kunnat uträtta något. Den galiziska landtdagen har på förslag af furst Czartoryski beslutit att tillsända kejsaren en skrifvelse, i hvilken sannolikt fordringarna af år 1868, som gingo ut på en sjelfständig ställning för Galizien skola förnyas. För öfrigt råder inom denna landtdag oenighet mellan de polske och de I ruatheniske deputerade, menännu saknat närmare underrättelser. I konungariket Sachsen har regeringen framlagt för kamrarne ett lagförslag om folkskolorna. Deputeradekammaren har an tagit ett amendement i frisinnad riktning till detta förslag. Detta amendement gå ut på att nämnda skolor skola utan åtskilnad mottaga barn af alla konfessioner. I öfre kammaren möter detta förslag det lifligaste motstånd. Artikeln 6, som angår Blandade skolor, har af denna kammare blif vit förkastad, och samma öde väntar äfven Iden som undandrager skolorna presterskapets uppsigt. Denna konflikt mellan de sachsiska kamrarne företer den olikhet med den nuvarande konflikten i Preussen, at sachsiska regeringen delar öfre kamma Irens uppfattning. Hon gillar icke depu teradekammarens amendementer. Man kar Tsälunda förutse, att denna lag, af hvilker Ibehofvet är så känbart, skall till följd a T konflikten falla eller blifva återtagen al I regeringen, i Förhållandet mellan statsmakten i ISchweiz och de katolske biskoparne I blifver ständigt värre. I kantonen Geneve Ihar statsrådet, d. v. s. kantonalregeringer häfdat sin rätt att afsätta de katolske pre Ister, som icke vilja böja sig för dess myn dighet, och det vill hvarken erkänna biskoI pens af Freiburg afsägelse af sin biskopligs myndighet i Geneve eller erkänna prester Mermillods utnämnande till biskop derstädes, emedan den gjorts egenmäktigt af påf. ven utan föregående kommunikation med d verldsliga myndigheterna och utan deras sam tycke. För att lösa knuten hade statsrådet först tänkt på att helt och hållet skilja sta och kyrka, och detta förslag antogs ockst af stora rådet, kantonens lagstiftande för samling i första läsningen; men vid der afgörande voteringen fasthöll rådet mec 134 röster mot 32 den nuvarande ordnin gen, enligt hvilken staten har en viss till syn öfver de kyrkliga angelägenheterna. 1 stället har statsrådet för afsigt att föresl! en lag om att församlingarna sjelfva skol: välja sina prester, att desses ed skall erhålla en sådan lydelse, genom hvilken all tve tydighet undvikes, och att strax efter lag förslagets antagande nya val skola företagas, samt slutligen, att kyrkoherdeoch biskopsembeten icke få förenas, hvaraf följe: att Mermillod måste åtnöja sig med sin förra ställning såsom kyrkoherde, emedan stater icke erkänner något särskildt katolskt stift i Genåve, Vid de nyligen hållna kantonal valen ha det gamla statsrådets medlemmar blifvit återvalde, och -de klerikale ha endas: kunnat få ihop 15—1600 röster af 11,000: det stora flertalet af befolkningen understö der regeringen i att afvärja klerikala tilltag. — I Ticino hotar en dylik strid att utbryta mellan kantonalregeringen och påfven Den förra önskar nemligen att få Ticino i kyrkligt hänseende förenadt med ett af de katolska stiften i Schweiz, under det att det förut har hört under ett par italienska stift; men påfven vill upprätta ettsärskildt vikariat. — I Valais och Solothurn hår striden uppstått på ett annat sätt. I förstnämnda kanton bar nemligen kantonalregeringen utnämht en f. d, jesuit till kyrkoherde i sta den Leuk, men förbundsregeringen förbjuder hans insättande i embetet, emedan det är stridande mot den schweiziska konstitutionen : att jesuiter skola bekläda presterliga embeten, och det ikh är styrkt att I fråga va rande person fullständigt utträdt ur orden.