Aftonbladet – 21 november 1872, sida 3

Utan att frånkänna insändaren äran af en vid ett flyktigt påseende ganska fyndig vändning, hvarmed han sökt förklara det ifråga varande citatet som ett helt oskyldigtmotto, skola vi blott påpeka att det af oss anmärkta vilseledande intrycket på läsare, sem äro med Buckle obekanta, ej dermed blifvit förklaradt. Insändaren har, enligt hvad hans tolkning tyckes gifva vid handen, i ironisk syftning begagnat en del af ett yttrande, hvars äfven ursprungligen ironiska syfte visar sig blott då orden läsas i sitt sammanhang. Säsom de af insändaren anförts äro de, efter livad hvar och en kan se, föga annat än en fadäs, som ej gerna kan stämma läsaren gunstigt mot sagesmannen. Fullkomligt ärligt kunna vi derför ännu icke finna citatet. RER ET——cR—X—S ORO,