Aftonbladet – 20 november 1872, sida 3

Om de afstängda gatorna inom Klara församling. Uti Aftonbladet för den 5 dennes är ir förd en artikel, hvilken försvarar stadsfull mäktiges åtgörande i fråga om de genor sammanbiodningsbanan afstängda gatorn: inom Klara församling, På detta försva kan med skäl tillämpas det kända ordsprå ket: ayt det är bra i sin sort, men sortej duger icke. I försvarsartikeln frambålles: att drät selnämnden just i dessa dagar har, vid fråg om vidräkning med jernvägsbyggnadssty relsen angående utförande af de vilkor sta den uppställt för afträdande af jord till sam manbindningsbanan, beslutit att uppman styrelsen återställa kommunikationerna ofvannämnde tre gator — och om styrelse! vägrar — då torde knappast någon anna utväg Bterstå för staden, än att häron stämma. Det borde kunna antagas att, om drätsel nämnden fattat eller fattar ett sådant be slut, detta sker i den öfvertygelse, att sta den är lagligen berättigad till det, hvarpi den på laglig väg gör anspråk, Men on nämnden nu anser, att staden eger laglig rätt att fordra de afstängda gatornas åter öppnande, så skulle den ju också haft rät att på laglig väg förekomma dessa gators afstängande, och det är just i uraktlåtandet häraf, som felet ligger. Härvid bör observeras, att då arbetet med sammanbindningsbanan bedrifvits midt un der stadsfullmäktiges ögon, så hafva de haft godt tillfälle att med sin uppmärksamhet följa detsamma och dervid bevaka stadens rätt och bästa. Dessutom hafva äfven särskilda komiterade varit utsedde att öfvervaka arbetet under dess fortgång. Vare sig stadsfullmäktige säsom sådane eller de af dem valde komiterade — i fall dessas instruktioner varit af den beskaffenhet, att de å stadsfullmäktiges vägnar skulle bevaka stadens rätt — borde dä, allt eftersom arbetet fortskred, hafva vid förekommande änledning på laglig väg protesterat mot de missbruk från jernvägsbyggnadsstyrelsens sida, hvarigenom intrång skedde i stadens rättigheter. Då detta ej skett, så kommer jernvägsbyggnadsstyrelsen vid ett blifvande svaromål helt säkert att med hopp om framgång invända, att den ansett, det stadsfullmäktige åtnöjt sig med styrelsens afgifna förklaringar och åt dess åtgöranden i tysthet gifvit sitt bifall. Af denna orsak synes sålunda föga hopp förefinnas om att på lagig väg härutinnan vinna ändring, Om stadsfullmäktige deremot icke hade åtit jernvägsbyggnadsstyrelsen tillegna sig någon mark förr, än en fullständig och i letalj uppgjord plan blifvit dem före!agd, samt bestämmelserna rörande alla kommunikationerna blifvit ömsesidigt godkände, så ade städsfullmäktige haft den utväg öppen