Aftonbladet – 20 november 1872, sida 2

sår för närvarande ut på attgenom en par-i amentarisk demonstration tvinga Thiers attjs ryta med de radikale, d. v. s. med hela det 1. epublikanska partiet, och välja en rojali-F tisk ministere, hvaremot de å sin sida vilja o kaffa honom presidentskapet på lifstiden.s Vaturligtvis ha de dervid i sigte att seder-js nera låta Thiers efterträdas af en konung. (s Man kan dock nästan med bestämdhet förut-r äga, att denna manöver lika litet kommer lr tt lyckas som andra dylika vid föregående l illfällen. Thiers torde efter så bestämdals Ittalanden, som dem han i sitt budskap nu l1l rjort, icke låta skrämma sig till en sädans mkastning, som högern åsyftar. Petitionskomitn, hvilken, som betant, kommer att afgifva yttrande om prins Vapelegns protest, har till president valt Cergarlay, såmnme deputerade som vid pernanenta komitens sista sammanträde intervellerade regeringen angående prinsens utvisning. Denna utnämning betraktas som stt tecken, att komiten hyser en ogillande Wsigt om regeringens åtgärd. Komiten belöt att först taga i öfvervägande prinsens orotest och derefter petitionen om vallfärlerna till Lourdes, i hvilken klagas öfver de våldsamheter som i Nantes föröfvades mot le vallfärdande och öfver den brist på snergi, som regeringen lade i dagen vid deras beifrande. AA Såsom man af ett i dag ankommet telesräm finner, la i nätionalförsamlingen par: tierna äter drabbat tillsammans i anlödning, af en interpellation af Changarnier angående 1 radikalismens framsteg och särskildt Gambettas tal i Grenoble. Thiers och inrikesministern tillbakavisade det indirekta anfall mot regeringen som lågi ordalagen af denna interpellation äfvensom det uttryck provisorisk regering Changarnier användt om den nuvarande styrelsen. Slutligen antogs med 267 röster mot 117 en dagordning, i hvilken uttalades församlingens förtroende för regeringen, men tillika dess ogillande af de grundsatser Gambetta proklamerat i sitt tal i Grenoble. För detaljerna vid detta märkliga sammanträde få vi hänvisa till dagens telegram. Deputeradena Rolland, Magnin, Humbert och Rousseau af franska nationalförsamlingens venster uppvaktade å detta partis vägnar den 14 dennes Thiers för att uttrycka dess sympati för presidentens politik. Thiers samtalade under en timmes tid med de deputerade och upprepade derunder ånyo sin förklaring, att han trodde att republiken vore den enda möjliga regeringsformen i Frankrike. Han skulle aldrig understödja en inskränkning af den allmänna rösträtten. Den enda modifikation i densamma, som det kunde vara rädligt att förtaga, vore att en person skulle längre än nu ha varit bosatt på samma ställe, för att kunna få deltaga i valen. Angående det föreslagna svaret på budskapet, skulle han endast åtnöja sig med ett fullkomligt gillande sådant. På en framstäld fråga svarade Thiers, att regeringen satte fullkomligt förtroende till regeringens lydnad och hängifvenhet. Några medlemmar af deputationen uttryckte sin ledsnad öfver den antirepublikanska anda, som en del prefekter och andra embetsmän lade i dagen och Thiers svarade härpå, att regeringen skulle med tiden afhjelpa detta missförhållande utan att använda någon olämplig stränghet och utan att förorsaka någon 6clat. Slutligen förklarade republikens president, att om landet förblefve lugnt, hoppades han att franska territoriet vid slutet af 1873 skulle vara fullständigt befriadt från utländska trupper. I England har premierminvistern Gladstone, hvilken, såsom viförut omnämnt, icke var närvarande vid lordmayorsbanketten i London, der hans frånvaro mycket bemärktes och gaf anledning till mänga kommentarier, vid en annan bankett den 4 dennes hållit ett tal, som helt och hållet var eg nadt åt förherrligandet af det system afinternationella skiljedomstolar, hvilket England och Förenta Staterna antogo för reglerandet af Alabamaoch San Juanfrågorna. Han uttalade sin fasta tillförsigt att få se detta system antaget af alla regeringar. — Reformpartiet i England är outtröttligt i sina sträfvanden. Det begagnar sig af den terräng det redan vunnit för att vinna ännu mera, och det är medelst dessa oupphörliga ansträngningar den progressistiska rörelsen fortgår utan att förorsaka någon rubbning i styrelsemekanismen. Under de senaste åren har det genomdrifvit vigtiga modifikationer i vallagen, hvilka låtit nägra ruttna köpingar försvinna och ansenligt ökat antalet af valmän. Nu gäller det att gifva hvarje valmans votum lika vigt och att finna ett sätt att införa lika vilkor för valrätten i städerna och köpingarne och på landsbygden. Föreningen för valreformen höll den 13 dennes en konferens och ett offentligt möte, der dessa frägor diskuterades. Närvarande vid konferensen voro delegerade från fyratioåtta städer — bland hvilka London, Birmingham, Derby, Edinburg, Glasgow, Newcastle, Manchester, Bristol, Liverpool, Leeds, Leicester, Norwich. Ligan för arbetets representation, bestående af nittio arbetaresamfund, ligan för folkundervisningen och flere andra föreningar hade äfven sändt delegerade. Men hvad som gaf denna förening en alldeles särskild betydelse var mr Archs närvaro, den bekante ledaren för arbetarerörelsen på landsbygden. Han kom för att begära jordbruksarbetarnes politiska emancipation. Nödvändigheten af en ny reglering af valkretsarne framhölls af mr Briggs, f. d. underhusledamot för ön Wight. Enligt de sifferuppgifter han meddelade skulle staden London, som nu är representerad i parlamentet af tjugutvå deputerade, hafva