Aftonbladet – 19 november 1872, sida 3

OR USP NESUVU IVA ID AVA UME 19 på aftonen, öm SR VV VILLA Den förflutna veckan kunde nog gifva anledning till ännu en hel mängd spalter, förutom alla som redan sett dagens ljus eller åtminstone aftonens sken i jordens hundratusen tidningar — jorden måtte väl kunna bestå sig hundra tusen tidningar? — men det är troligt att allmänheten icke vill läsa många spalter om det som tillhör det förflutna, då det närvarande har så mycket som i främsta rummet tilldrager sig uppmärksamheten, tillvinner sig sympatierna, fängslar intresset och tränger undan allt tillbakaskådande. Egentligen är det otacksamt att skrifva om det förflutna, då man kunde med begge händer ösa ur det närvarandes rika tillgångar. Deremot skulle det kanske mera löna sig att behandla det tillkommande. Det förflutna är egentligen gjordt för tröga, stationära naturer, hvilka helst se sig tillbaka för att slippa gå fram åt, och som verlden nu mera ej har några sådana naturer — de togo slut redan för flera år sedan — så kan det mycket lätt hända, att den förflutna veckan blir urmodig, och det något som vi sky som — pesten, höllo vi på att säga, fastän det också skulle vara något allt för gammalmodigt, hvarför vi byta ut det mot hvad läsaren sjelf finner allra afskyvärdast. Ehuru viidenna del af tidningen så länge tillbört det förflutna, äro vi dock i sjelfva verket stora vänner af rörelse och omvexling och skulle derför helst vilja egna ossåt det tillkommande. Det der blir kanske något att fundera på, en Jiten reform möjligtvis på nyåret, om ej förr. Tills vidare få vi väl slitas med vårt preteritum, men lofva att vara så kortfattade som möjligt. Under sådana förhållanden vilja vi icke röra upp frågan om den nya Spetsbergsexpeditionen, ehuru vi möjligtvis i förbighende kunna spörja, om det ej vore tänkbart, att svenska regeringen uppfyllt allmänna åsigtens önskningar mycket fullständigare, i fall hon ej åtnöjt sig med att endast deltaga i kostnaderna för den norska utrustningen, utan äfven sjelf utrustat ett fartyg, enär det mycket väl kunde behöfvas mer än ett för att söka npp de saknade landsmännen, Man tror kanske att den svenska allmänheten icke längre intresserar sig för saken, men då bedrar man sig storligen. Åtminstone här i Stockholm är intresset fortfarande mycket stort för att få någon upplysning om huru det går våra vänner der högst uppe i norden, Vi voro härom aftonen i teatern, dit vi då och då titta in. Man gaf en ny pjes, det vill säga en pjes, som var ny för omkring 270 år sedan och gom likväl ännu i den förflutna veckan intog oss med nyhetens friskaste behag och som äfven i den tillkommande veckan, liksom under en lång följd af derpå följande veckor skall blifva lika ny, lika intagande, lika intressant och lika lämplig att skaffa teatern fulla hus. Nå väl, mellan akterna talade man visserligen om stycket samt äfven om dess utförande, men derjemte hördes också ett och annat om nordpoisexpeditionen. Hvarför gör regeringen här ingenting eller åtminstone nästan ingenting ? frågade man, Det var naturligtvis icke fråga om någon allmän overksamhet hos regeringen, ty det hade varit i hög grad orättvist, och vårt folk på parkett är icke så orättvist, men saken gällde den nyss nämnda expeditionen, Ja, hvarföre har regeringen gjort så litet? svarades liksom ett eko. Men månne : vi sjelfva icke kunde göra något? Hm, på hvad sätt? Genom subskription. En lista lades fram på börsen. Inom ett par timmar vore den fulltecknad med allt som behöfdes eller åtminstone i det närmaste allt, och den öfriga hufvudstadsbefolkningen lade till resten, Så kundo Stockholm på egen bekostnad utrusta ett fartyg, som hjelpte det norska i dess efterspaningar. Ack, för sent, min vän, alldeles för sentiz Skulle det verkligen vara för sent, fråga vi. I det fallet kunna vi ingenting säga med bestämdhet, men saken är al så ofant lig vigt, ty det gäller landsmäns och vänners lif och det gäller ett vetenskapligt ändamål. Att sätta sig och fundera på om det är för sent eller icko förbättrar ej saken. Månne man icke kunde hafva tänkt derpå äfven på andra tider än under mel. lanakterna? Ni äro några sangviniker, för att be gagna ett lindrigt uttryck, sade en af våra vänner till oss just i den frågan. Han menade naturligtvis några tokar, När man vill vara artig mot en tok, kallar man honom sangviniker. Icke kan ett samhälle, som har så mångfaldiga andra utgifter, skrapa ihop ofantliga summar för att leta rätt på andra sangviniker,: Man kan hvad man vill, sade vi. Romeo och Julia upptog en stor del af den förflutna veckan i Stockholm. sämre kan man onekligen sysselsätta sig. Man icke blott talade öm pjesen och läste om honom 1 tidningarne; man gick också och såg honom, och det inträffar kanske icke alltid. Man skickade Andeysgon redan före kl. 9 på morgonen till förköpsluckan; man gick sjelf dit kl. 10, när Andersson kom hem och förklarade att alla biljetter redan voro förköpta långt förut, fastän icke något förköp naturligtvis för ske på en alldeles obegränsad tid förut, arch man inladda gialftf undarhandlin a Med;