Aftonbladet – 18 november 1872, sida 3

Strödda underrättelser. Astronomiskt. John Ericsson och Secchi. En vetenskaplig strid pågår för närvarande mellan två af vår tids ryktbaraste män på uppfinningarnes och upps täckternas område: vår landsman John Ericsson och italienske stjernforskaren Secchi. Kapten Ericsson meddelade nemligen förlidet år i den engelska tidskriften Nature en längre redogörelse för sina iakttagelser af solstrålningen. Denna redogörelse innehöll mycket nytt och åtskilligt oväntadt, hvarom man på förhand kunde säga, att det skulle väcka både uppseende och motsägelser. Bland annat framgick af hans undersökningar det märkvärdiga faktum, att den s. k.y-temperature stationaire eller det värme, som omedelbart härflyter från solen på gifvetafstånd från xzenith, är större om vintern än om sommaren. Enhvar af våra läsare känner, att jorden är närmast solen vid den tid, då vintern råder på den norra jordhalfvan. För det oförvillade omdömet ligger det då nära till hands att antaga, att den stationära temperaturenmåste vara större, då jorden är närmare sin källa för ljus och värme, än när hon är fjermare från denna. Men innan Ericsson uppträdde med sin ifrågavarande uppsats i Nature, hade naturforskarne, stödde på ditintills gjorda iakttagelser, trott sig nödgade att förkasta denna slutledning. De ansågo sig hafva funnit, att den stationära temperaturen är större om sommaren än om vintern, och som målsman för denna åsigt har Secchi uppträdt i en skrifvelse till vetenskaps-akademien i Paris, offentliggjord i akademiens -Comptes Rendus. Secchi åberopar bland annat Rico y Sinobas iakttagelser under Madrids himmel. Denne fann solstrålningen i December gifva 129,19 och i Juni 259,56. Secchi kan derför icke förklara den slutsats, hvartill Ericsson kommit, annorlunda än att det måste förhålla sig mycket besynnerligt med hans instrument. en uppsats under rubriken Chaleur rayonnante du Soleil:, deterad Newyork. Oktober 1872, har kapten Ericskon svarat på Secchis invändningar. : Det är sannt, säger han, att när man jemför solstrålningen vid middagstiden en decemberda; med golstrålningen vid samma tid på en Junidag, så visar den senare en större värmegrad än den förre. Så hafva iakttagelser, gjorda i Amerika vid ungefär samma breddgradd som Madrid, funnit en värme af 35,50 vid middagstiden under de sista junidagarne, men 327,61 vid samma tid under de sista dagarne af December fjåledes dock på långt när icke den sklinad som ico y Sinoba tror sig hafva funnit). Men verkställer man sina iakttagelser, såsom tillbörligt är, om förmiddagarne och aftnarne i Juni månad, då solens höjd öfver synranden motsvarar den höjd, hvartill hon i December månad kommer vid middagstiden, så visar det sig, att solens strålande värme i Juni är endast 29,48, men i December 32.61, förutsatt naturligtvis att himmeln är klar. På grund af jordens större närhet till solen under vintersolståndet har således solens strålande värme vunnit en ökad styrka af mer än 3? vid klar himmel och motsvarande afstånd från renith. Kapten Ericsson lemnar i sin uppsats en noggrann redogörelse för de instrument han brukat vid sina iakttagelser. Det återstår hr Secchi att lemna en lika tillfredssällande redogörelse för hr Rico y Sinobas observationsredskap. Förtroendet till kapten Ericssons instrument och iakttagelsemetod kan endast vinna i styrka, när man jemför de olika sätt, hvarpå de begge motståndarne sökt lösa en annan mellan dem sväfvande tvistefråga. Secchi påstår, att den höga värmegraden på ytan af solens fotosfer kommer af strålningen från alla de genomskinliga lager, som omgifva solen. Ericsson är här af en annan åsigt. Secchi lät, föratt bevisa sin mening, helt enkelt en medhjelpare, hr Provenzali, mäta värmestyrkan af en och derefter två och tre bakom hvarandra stälda lågor. Erics son åter har verkstält sina rön med en snillrikt uppfunnen och ytterst omsorgsfullt sammansatt apparat, medelst hvilken man är i stånd att nogannt mäta graden af genomskinlighet hos en ång rad af bakom hvarandra stälda lågor. Här är icke rätta stället att lemna en beskrifning på Ericssons verktyg, utan vi hänvisa i detta fall till hans nämnda uppsats. Vi vilja endast tilllägga, att vår landsman, sedan han hade löst frågan om genomskinligheten hos lågorna och len värmegrad de meddela termometern, vände sitt instrument mot solen och gjorde noggranna iakttagelser på solstrålningens och lågornas gemensamma verkan och dervid kom till en lika ovänad som vigtig slutsats, att nemligen molekuarverksamheten hos den flödande gasen ökas, lär solstrålarne genomgå honom, ehuru gasens emperatur med ett tusental grader öfverstiger olens strålande värme.