Aftonbladet – 18 november 1872, sida 2

aken är ständig, deremot också ständigt för ya sig och hemsöka samhället med en summa f olägenhetef och olyckor, måhända vida törre än gom kunna vara att befara af det nda, man uteslutande tänkt på att före: ygga. Vi återgåfvo i senaste nummer af ärt blad några af de klagomål, som föras af em, som handhafva den allmänna helsoården i hufvudstaden, öfver den högst beänkliga öfverbefolkning, som eger rum i tskilliga hus och lägenheter, hvilka till öljd deraf blifva infektionshärdar, från vilka epidemiska sjukdomar utbreda sig i ufvudstaden; och litet hvar lärer inse vilket menligt inflytande både i sanitärt ch seåligt hänseende ett sådant sammanopande af en mängd menniskor mäste utfva äfven under vanliga förhållanden, dä cke någen epidemi infinner sig för att rikta n allmännare uppmärksamhet på detta samällsonda. Men hurn skall det kunna vara onorlunda, med en byggnadsordning, som ör det omöjligt att uppföra byggnader till tt sådant pris att, under vanliga förhålanden, en arbetarefamilj kan ha råd att i em hyra sig ett eget rum? Vi säga un er vanliga förhållanden, ty vi veta väl, tt för ögonblicket inom alla yrken arbets önerna äro så stegrade, att utvägar till yrans erläggande mindre än eljest torde aknas; men deraf har också såsom naturig följd inträffat, att efterfrågan å bostäer plötsligen blifvit så stor, att icke blott yrorna orimligt stegrats, utan på samma säng inträffat en verklig bostadsbrist, som lödgat kommunalmyndigheterna till vidtavande af de utomordentliga åtgärder, för vilka vi här ofvan redogjort, på det att cke en mängd menniskor skola rent af omkomma till följd deraf att de sakna tak öfver hufvudet. Vi vilja icke för tillfället inlåta oss på någon genomgående granskning af den gällande byggnadsordningen, hvilken för öfrigt ir af så ungt datum, att det icke lärer vara att hoppas att så snart få den reviderad i allmänhet, äfven om sådant skulle anses erforderligt. Men vi tro oss böra påpeka ett fel, som vidlåder densamma, och hvars bedröfliga följder de närvarande förhållandena göra så i ögonen fallande, att man icke bör misströsta om möjligheten att få det uvdanröjdt. Vi hänsyfta på den omständigheten, att alldeles enahanda bestämmelser äro gällande för byggnader, som uppföras på de aflägsnaste malmarne, som de, hvilka pröfvats nödiga för de tätast bebyggda inre stadsdelarne. Visserligen medgifvas i 49 vissa lindringar i fordringarna för hus, som ä malmarne uppföras endast till två våningars höjd, bottenvåningen inberäknad, men dels finner man att begränsningen till höjden af dessa byggnader är sådan, att den knappast medgifver ett lönande byggnadsföretag, dels äro i samma 2 stadgade sådana vilkor i öfrigt för dessa lindringars tillämpning, såsom orimligt stora afständ från närliggande gatulinier och tomter, att vi mycket betvifla att bestämmelserna i denna 3 kunna få någon som helst tillämpning. Vi tro derföre att det allvarligen bör tagas i öfvervä gande, huruvida icke vissa modifikationer i byggnadsordningen skulle kunna vidtagas, genom hvilka det blefve möjligt att här i hufvudstaden bygga något billigare än nu är fallet. I sådant hänseende borde, synes oss, stadgas någon viss gräns, utanför hvil ken det enklare byggnadssättet tillätes, och om för användningen deraf behöfde stadgas några särskilda vilkor och försigtighetsmått. borde dock dessa icke göras så beskaffade. att de hardt nära utestängde all möjlighet att begagna sig af de medgifna lindringarne i anspråken på byggnadssättet. Vi dela helt och hållet beredningsutskot tets åsigt, att det enligt regeln måste berc af den enskilda företagsamheten att vidtaga åtgärder för afbjelpande af uppkommen bostadsbrist; och att myndigheterna härvid böra ingripa endast då, när verklig nöd till fälligtvis tvingar till ett afvikande från nämnda regel. . Men vi anse det på samms gång vara en pligt för myndigheterna at! tillse, det icke genom olämpliga lagstadgan den eller andra omständigheter sådana hin der och svårigheter uppställas för den en skilda företagsamheten, att den icke blir : stånd att uträtta det, som under gynnsam mare förhållanden borde och kunde af den samma förväntas. Det är denna sida af frågan om bostads bristen, åt hvilken vi önska att hrr stads fullmäktige måtte egna någon uppmärksam het i sammanhag med behandlingen af frå gan om de nödfallsåtgärder, hvartill omstän digheterna för ögonblicket tvingat.