Aftonbladet – 16 november 1872, sida 3

PEAK! Sö, GM SR SE hela skilnaden skulle hafva utgjort 80 öre. Men, allt detta oaktadt, har åklagaren besinningslöst fortsatt sitt ansvarspåstående emot hr Schloss för begagnande af oriktiga vigter vid berörde två tillfällen. Ytterligare har åklagaren angifvit min hufvudman att hafva vid två särskilda tillfällen med uppsåt, i afsigt att bedraga handlanden Björkman i Upsala, gjort orätt i vägande; men hr Björkman har inför rätten förklarat, att han vid alla leveranser af lump, som han verkställt till hr Schloss magasin, sjelf närvarit, och att han dervid aldrig lidit någon orätt, utan varit belåten med vigten, och att då någou ebetydlig skilnad i vigt uppkommit, densamma kunnat tillskrifvas intorkning eller affall vid sorteringen af varan. Till försvar för sin åtgärd med fullföljande af sin talan i berörde hänseende har hr Eckerström åberopat stadsfiskalen Giljams berättelse, att en för den sistnämnde okänd person, som sagt sig heta Björkman. angifvit hr Schloss för att hafva vid vägande oriktigt förfarit; men detta försvarar icke i någon mån det oförsvarliga ihr Eckerströms beteende. Lika litet som åklagaren kunnat åstadkomma den ringaste bevisning för sina förenämnde an zifvelser, lika litet har han kunnat styrka eller zöra sannolik sin angifvelse derom, att handlanden Pettersson i Sala skulle hafva lidit orätt vid invägning af lump till hr Schloss magasin. Väl har ett vitne berättat, alt han. som forslat ett parti lump från handlanden Pettersson till hr Schloas magasin, skulle hafva hört Pettersson yttra, atf han fått betalt för mindre vigt, än han afsändt; men detta förhållande finner man ju naturligt då man betraktar det affall, som, enligt hvad många af de i målet hörda vitnen berättat. alltid vid lumpens sortering uppkommer. Hr Schloss har sjelf alltid måst vid sina leveranser vidkänas ett dylikt afdrag, och han har styrkt detta örhållande med flere bevis, af hvilka jag här vill åberopa det af Nyqvarns pappersbruk, som innehåller, att han vid leverans af ett större parti lump fick vidkännas ett afdrag i vigten af ända till 45 centner 4 , — Det afdrag Pettersson fick vidkännas uppgick till ett värde af cirka rår. Alla hr Eckerströms angifvelser äro alldeles obestyrkta, och detta oaktadt han såsom vitneni målet låtit höra många af de personer. hvilka under senare åren till hr Schloss försålt lnmp och andra varor, äfvensom större delen af dem, som varit i hans tjenst. Dessa hafva alla intygat motsatsen af hvad åklagaren velat bevisa. Handlanden Sidn, som till hr Schloss levererat skinn i åtta årför nära 100.000 rdr om året, har intygat sig aldrig hafva lidit pågon orätt. Handlanden Björkman i Upsala, hvilken under flere år till min hufvudman försålt lump, har meddelat ett intyg med enahanda vitsord. De personer, som hos hr Schloss haft anställning, bokhållare, lumpsortererskor och flere andra personer, som förr haft anställning hos honom, hafva intygat, att dem veterligen vid invägningen af varor gått ärligt tillväga och att hr Schloss tidt och ofta tillsagt de vid vägningen biträdande personer att noga taga sig till vara för misstag med de tyska vigterna. Men ändock fullföljer hr Eckerström sina ansifvelser, ändock har han de 4 första rättegångsdagarne påyrkat hr Schloss personliga inställelse: och då han sent omsider funnitsina angifvelser vara alldeles obevista, låter han sittbemödandeattskada min hufvudman, frambryta uti påståendet, att hr Schloss varit medveten derom, att orätt vägning i allmänhet skulle hafva skett i hans magasin och t bindande omständigheter och liknelser i detta änseende voro förhanden; samt yrkar, att hr Schloss måtte åläggas att med ed fria sig från åtalet, utan att åklagaren ens vårdat sig om att särskildt angifva de tillfällen, om oriktig vägning, vid hvilka hr Schloss skulle varit medveten. Detta påstående innefattar en ytterligare stor förnärmelse; ty icke den ringaste bevisning, icke den ringaste avledving har förekommit, som skulle hr Schloss hafva förfarit oredligt vid de till honom levererade varors invägning, och detta desto mindre, som han aldrig vid vägningarne varit närvarande. Hr Eckerströms påståenden äro desto mera orimliga, desto mera oförsynta, som de förutsätta, att alla de personer, som varit och äro i Schloss tjenst. sjelfva skulle vara bedragare och blifvit legda för att väga orätt. Deförutsätta tillika en oduglig och i högsta grad indolent polispersonal, som icke länge sedan tagit soda på den härfva af bedrägeri, som Eckerström obetänksosut antydt hafva existerat; men lyckligtvis är hans anty.sh ogrundad, hans påståenden oh Saktau. hans anfall. stå, i det obefogade, och, oaktaua hloss biträden såallmänna omåömet, alla kr put055, . om hederligt folk och polispersona.. her var det anseende om duglighet och nit, gv.t den i hög grad förtjenar. Jag bestrider alltså åklagarens yrkande om edgång, hvilket, om min hufvudman bifölle detsamma, endast skulle i den allmänna opinionen på honom kasta en skugga och möjligtvis betaga honom den rekonvention, hvartill han är berättigad. Men deremot fullföljer jag det redan väckta påståendet om ansvar å hr Eckerström, för hans falska! angifvelser, som icke blifvit med någon bevisning styrkta, utan genom de i målet hörde vitnens utsagor och i öfrigt upplyste omständigheter vederlagde, för så vidt man må kunna bevisa sig vara oskyldig till hvad som lägges en till last; och jag måste å åklagaren fordra tilllämpning af 1 2 3 momentet strafflagen, desto hellre, som det icke kan vara sannolikt, att molivet till hr Eckerströms handlingssätt ligger i något tjenstemannanit, utan jag tvärtom är öfvertygad att, såsom ryktet vetat att berätta, han eger någon bakom sig, som lofvat hålla honom ryggen fri; ty en åklagare riskerar icke gerna endast på grund af tjenstenit att komma nom det fängelses portar, inom hvilka han söker bringa en annan. Jag yrkar derjemte, att hr Eckerström ålägges att såsom skadeersättning för den förlust min hufvudman genom åtalet lidit, till honom utgifva ett tusen riksdaler, som icke utgör en tiondedel af den skada, han derigenom lidit, samt ersätta hans tidspillan med 10 rdr för hvarje inställelse hos rätten och 200 rdr till rättegångsbiträde. : Om man vill med eftertanka kasta en blick på den skada och de sorgliga följder som falsk angifvelse kan medföra, skall man finna denna skada, dessa sorgliga följder vara för stora för stt af domaremakten, såsom vanligt, åtminstone . förra tider, lemnas utan afseende. En menniskas högsta behof i samhället är hen1es likars aktning. Likasom hennes första skyllighet är att respektera andra, så är hennes första rätt, att af andra respekteras. Smädelsen och den falska angifvelsen icke blott såra henne i hennes heligaste rätt, utan draga äfven öfver henne andras förakt. Inom det vanliga sällskapslifvet finnes mycken nyfikenhet, lättrogenhet, afund och skadeglädje. Den falska angifvelsen, den utspridda lögnen får för det mesta rån hus till hus. Föremålet derför är den som första rummet får sitta emellan och som nöd;as uppbära de bittra följderna deraf ända inul dess att han genom domstols utslag vinner ipprättelse; men denna upprättelse kan ändock udrig blifva fullkomlig derföre, att större delen vv menniskorna beklagligen äro lättrogne och enigne att hellre tro på det onda och orimliga in på det goda och rimliga. Jag har velat framföra dessa reflektioner, såsom motiver till det af mig framställda yrkandet om ersättning för den skada, som min hufvudman genom det i fråga varande åtalet lidit, och om hvilken skada rätten sjelf torde kunna fatta ett omdöme, om den besinnar, att hr Schloss är handlande, att handel och affärer grunda sig på förtroende till den handlandes redbarhet, men att ett sådant förtroende till hr Schloss måste hos alla dem, som icke känt honom personliger,