Aftonbladet – 15 november 1872, sida 3

Till Bedaktionen af Aftonbladet! Med anledning af ett bref från en korrespondent i Lund, som finnes intaget i Aftonbladet af den 7. dennes, och den artikel, hvarmed det följande numret inledes, tager jag mig friheten anhålla, det tillfälle benäget måtte mig beredas att i Eder ärade tidning påpeka några förhållanden och meddela några upplysningar, som synas mig egnade att ställa den sak, som i nämnde uppsatser beröres, i ett sannare ljus. Allmänt känd är styrkan af det traditionel!las makt, och man har ju ej sällan tillfälle att förundra sig öfver den envishet, hvarmed en sed bibehållit sig, hvilken redan länge sedan förlorat sin ursprungliga betydelse och som genom de förändrade tidsförhållandena blifvit löjlig eller rent af förkastlig. Också tror jag, att man kan göra den iakttagelsen, att ju fastare sammanslutningen inom ett samfund varit, dess mer seglifvad har en dyik sed derinom visat sig, emedan man betraktat den såsom något, som af gammalt hört till samfundet och som kanske utgjort ett af de band, som hållit det tillsammans, eller såsom en af dess frioch rättigheter. Så har här varit en: gammal, från föregående studentgenerationer, man minnes icke frän hvilken tid, ärfd sed att genom pereatrop gifva uttryck åt sin sinnesstämning mot en misshaglig lärare. Dervid har så tillgått, att studenterna på uppmaning, man vet ej af hvem, samlats i Lundagård å bestämdt klockslag samt efter skedd samling utan vidare tågat af till den, det för tillfället gällde. Tydligt är att vid dy lika fall många kommo tillstädes af blott nyfikenhet och många tågade med, utan att sjelfva vara intresserade i saken, blott emedan det så var sed och emedan det var något, som ansågs höra till kamratskapet. Och såsom i de båda ofvan anförda artiklarne antydts, har sedan gammalt inom Lunds studentkår herrskat en varm och kraftig kamratsanda, närd genom det lifliga umgänget och de gemensamma intressen, den akademiska föreningen alstrat, och underlättad af det förr ringa studentantalet. Efter anförande af dessa historiska för