Aftonbladet – 15 november 1872, sida 3

BLANDADE ÄMNEN. Rocheforts bröllop. En Pariskorresponlent till en engelsk tidning beskrifver på följande sätt Rocheforts bröllop, som egde rum den 7 November: Till och med inom romanen hafva få njeltars bana nått sin spets på ett så: patetiskt sätt som Rochefort genom hans giftermål och le omständigheter, som dermed voro förknippade. För några år sedan, när den man, som nu är lömd till lifstids-fängelse, var den unge grefve Rochefort de Lucay, friade han till Marie Anastasie Renault, dotter till en underordnad tjenteman i finansdepartementet, och vann hennes sjerta. De voro då nästan blottgosse och flicka, an 20 år, tror jag, och hon 16 år, och de an ågo ej nödigt att helga sin böjelse på annat sätt in genom dessa försäkringar om beständig tillviftvenhet, hvilka: ofta äro af mycket Nynktig. bekaffenbet. Men så var dock ej förhållandet i letta fall. Efter hand började grefve de Rocheort genom sina giftiga qvickheter och skarpa atirer bli en namnkunnig person, och snart fann an det olämpligt att längre kalla sig grefve; an lade derför bort denna titel, han kallade sig lott Henri Rochefort. Hans bana blef sådan len blef, sådan vi alla känna den. Under alla rexlingarna i hans lif hade mademoiselle Renault öljt honom, utom i den sista. I Brissel, då han ar landsflyktig, var hon hos honom, i Paris unler belägringen äfvenså och endast hennes sjuklom på senaste tiden skilde dem åt. Denna sjukom är af så svår beskaffenhet, att döden helt nart måste komma och: befria henne; men hon nsåg sig ej kunna lugnt möta den, utan att ha ör sina barns skull gjort hvad som under många r blifvit försummadt; hön ville göra barnen ikta ffenom vigsel. Svårigheterna att kunna ippfylla hvad lagen för sådant fall stadgar voro lerahanda, Hon kunde ej röras från sin bädd ;ch hennes älskare hade vå längre rätt, åtmintone icke makt, att vara herre öfver sina egna randlingar. Emellertid hade hindren slutligen