Aftonbladet – 15 november 1872, sida 2

td uti åsigter hos de myndigheter, som då detsamma haft något att beställa. 1868 års kyrkomöte fann en ny lärobok den första röllgiönsundervisningen af hofvet påkallad; och när kyrkomötet yr: de detta, hade det uvan tvifvelhela folket stämmigt bakom sig och förde dess var rstådda talan. En ny lärobok!ropa preerna och skollärarne; en ny lärobokls icka både föräldrar och barn — och till hållande af ön sådan ny lärobok anhöll yrkomötet i nhderdånighet öm K; M:ts mederkan. . K. M:t täcktes också, väl inseende det fvisliga behofvet, skänka sin höga medveran, tillsättande komiterade för förslags afifvande och utfärdande instruktion för deras tgörande. Dehbå inströktion bestämmer, tt en ny katekes skulle utarbetas: os Ny lärobok! hade kyrkomötet begärt. y katekes! bestämde K. M:t, sålunda beydligt inskränkande kyrkomötets anhållan. yrkomötet hade nemligen lemnat öppet lärookens form; K. M:t tyckes bestämma denamma: ingen s. k, sammanhängande framtällning, i fortgående text, utan den hittills arande abrupta formen i frågor och svar, atekesformen, måste fortfarande bibehållas. Huru uppfattade hu hbrr komiterade denna . M:ts instruktion? Jo, alldeles söm dö jelfve skulle ha dikterat densammä. Lika ed K. M:t ansågo de frågooch svarsforen alldeles oumbärlig, för att icke säga allena saliggörande. Utan motsägelse af ågon sin ledamot försvara de densamma, ura öfverflödigt än detta numera kunde yckas, då saken ändock redan genom intruktionen var afgjord. De egde icke mera ria händer och tyckas icke heller hafva suskat sig sådana. Tvärtom inskränkte de venom sitt åtgörande frågan ännu ytternera, Kyrkomötet, hela folkets kyrkliga representation, hade begärt: Ny lärobokl! I. M:t ätnöjde sig med: Ny katekes Nej, svara hrr komiterade, hvarken ny lärobok eller ny katekes. Den gamla, trehundra: Ariga, Lutherska är god nog — och så fingo vi just den lärobok, som vi ville hafva med en ny ersatt, ord för ord afskrifven, och icke en gång, utan tvenne gånger afskrifven, då en mängd frågor iden s.k. utvecklingen (som åtminstone tyckes hafva Bort utgöra ett nytt element) fionas ordagrannt Enligt Luther besvarade. Här finnes intet nytt vin i nya flaskor, icke ens nytt vin i gamla flaskor, utan både vinet och flaskorna är alltsanumans gammalt — oaktadt vår allvarliga, innerliga, af hela folket utsuckade begäran var: en ny lärobok! Kyrkomötet — och häri tyckes också K Mit bafva instämt — hade anhålliv: Icke två läroböcker — di: v: B. icke en 8 k. lillkatekes och en 8. k. storkatekes, eller för: klaring och utläggning af den förra — tta en enda lärobok allena! Här tycka sig hrr komiterade nästan hafva hört eller löst galet. En lärobok — nej, det är icke möjligt; ty då finge vi ju icke behålla vår gamla kära Luthor, gen symboliska boken, den mer än trehundra kriga boken, som inpluggats af vära förfö der och af oss sjelfva — nej, något sådant kan ju aldrig på allvar vara meningen; och dock äro vi öfvertygade, att just nägot så dant var på fullaste allvar kyrkomötets mening, likasom det är hela folkets. Med Luthers lilla katekes, af reformatorerna upphöjd till värdighet af symbolisk skrift, har nu i mera än trehundra ärs tid förts en formlig afgudadyrkan. Luthers lilla katekes står och faller med sjelfva bibeln, detta yttrande, i all sin nästan hädande öfverdrift, har jag läst hos em af Luthers landsmän — och jsg frågar, om det icke är att vilja uppställa en mensklig sak på ett heligt rum? Luther stred emot sin tids papism i alla dess former; och vore han en vår tids man, så skulle han strida emot den ofelbarhetseller oöfverträfflighets papism, som ännu i våra dagar utropar hans lilla, af några få blad bestående tillfälllghetsskrift — ty en sådan var den ändock — såsom en miniatyr af en pappers påfve äfven för vår tid ock för all tid. Åtminstone skulle Luther, lefde ban ibland 088, sätta sig ned och skrifva oss en ny lärobok, för att, med ledning af tre århundradens ytterligare erfarenhet — ty erfarenheten gör väl ändock något, och erfarenheten är en tidssak — öfvertyga oss, att deu gamla dock kunde öfverträffas. Intet har lagt sådana hinder i vägen för tillkomsten af en ny lärobok, som den, i all sin exklusiva Lutheranism, papistiska fördomen, att den gamla vore oöfverträffig. Hvilka framsteg hafva icke läroböcker i alla menskliga kunskapsgrenar tagit sedan den tid, då Luther satte sig ned att skrifva sin lilla katekes? Skulle kristendomsundervisningen allena vara imperfektibel? Skulle pedagogisk metod hafva intet att göra med kristendomssanningarnas öfver flyttande i barnens medvetande? Var, i det bela, Luthers katekes någonsin ämnad till barnabok? Har den deriill någonsin rätt legnat sig? — En sådan kärnskrift! ut I ropa hrr komiterade. Ja väl! men icke all kärna är välbebaglig, är ens rätt njutbar för barnsmaken. Sådan kan kärnan vara latt icke barnen vilja låna sig till dess åt I pjutande, utan löpa längt bort ifrån den samma. Detta har i alla tider helt synner ligen varit förhållandet med Luthers lilla katekes, måhända just för dess kantiga. skrofliga, med tyskbarbarismer ihbemängda. I kärnfullhets skull. Det gifves en kärn fullhet, gom — i synnerhet med afseende på barn — kallas ofattlighet, obegriplighei I— och den vilja väl ändock icke hrr komi terade rekommendera såsom företrädesvis varande på sin plats i en barnabok. I Med all vördnad för Luthers namn, med all beundran för hans skrifter i allmänhet loch — hvarföre icke? — äfven för hans lilla katekez, torde det dock icke böra an