Aftonbladet – 15 november 1872, sida 2

på vår ort. Ger jag honom nöjaktiga upplysningar, så vill han ha mig hit upp igen då Parlamentet kommer tillsammans, och som de bekosta alla utgifter för resan och säga mig att jag inte behöfver spara på mat och dryck, så — inte skall jag göra honom ledsen! Och emedan saken så förhåller sig, är jag inte blyg för att bjuda på ett glas. Kom med. kom med! Han blinkade åt Grogram och gick in på en källare strax bredvid. De slogo sig ned vid ett bord i ett litet rum innanför källarsalen, Nå; hvad nytt ifrån er ort? frågade Grograwm efter en stund, Hå, jag vet inte just mycket, svarade värden. Jo, vänta! Jag höll på att glömma en sak — det har händt någonting der borta vid Gwynruthin, der ni mätte utsträckningen för den nya telegraftråden, som har gjort alla menniskor yra i hufvudet: Grogram pinades svårligen af nyfikenhet. Hvad då? frågade han. Jo, att en qvinna, i tjenst hos squire Womersley, vid nama Bradstock, har blifvit häktad för stöld. : Hvad har hon stulit? frågade Grogram så obesväradt han kunde, Jag har inte hört bela sammanhanget; svarade värden, men hvad jag vet, är att det lär vara en ledsam sak. Men, hör på; — hvad blef af den der lille karlen som var er arbetschef? Han lemnade mitt hus nästan samtidigt med er. Jag har inte hört af honom, alltsedan jag kom hit till staden, sade Grogram. För hvart distrikt får man någon ny arbetsförman. Att lyda dem då man mäste göra det och att glömma dem, sedan arbetet är slut, detta är mitt sätt. Just så gör också jag med mina kunder,