Aftonbladet – 14 november 1872, sida 3

Hele denne Forntid af baade aristokratisk 08 embedsmandig undertrykkelse har natur. ligvis afsat et dybt Nag, som den folke!ge Presse og de folkelige Talere med en Sjelden Udhaldenhed og et sjeldent Held ldelig og idelig vide at holde i Live ved skildringer af Tilstande, til hvilke Gud ske Lov ingen Virkelighed nu lenger svarer. Vi kjende zeldre Venstremaend blandt Bönderne, i andre Henseenden maadeholdne og hederlige Mend, som endnu drömme om Traehesten paa Herregaarden, og som for fold Alvor tro, at Gaardmansstanden, Selveierstanden er en stakkels fortrykt Stand, der traenges fra alle BSider, aldeles som i tidligere Tider. Af större Betydning end den slags Tanker, der dog vel kun forekomme enkeltvis, men dog selv som Enkelthed betragtet ere betegnende, al den stund de stötte sig til den folkelige Presse, er det imidlertid, at det nzesten er en Undtagelse ikke at finde en indgroet Misteenksomhed og Misundelse mod Embedsstanden og dennes Individer, som i höjste Grad svekker og lammer disses Virksomhed. Till det anförda fogar fört. i Fedrelandet några träffande anmärkningar om det såväl för den enskilde som för ståndet demoraliserande i att lefva uti en stadig Mistsenkeligheds og Misundelses Sfere, Han vi. sar huruledes denna i system satta miss: tänksamhet, i förening med den demokratiska böjelsen att nivellera, efterhand hos vensterm stegrats till en bestämd afvoghet mot landets store och betydande män — en stämniog som, så att säga å partiets vägnar, fått sitt uttryck i följande dietum classicum af en dess medlem: store män äro skadlige för ett litet folk! Någon torde här invända: dessa anklagelser mot den förenade venstern komma från partiets politiska vedersakare, och de kunna ju ej betraktas som ojäfviga vitnen! Härpå kan svaras, för det första, att anklagelser af väsentligen samma art riktats ej allenast mot det i fråga varande partiet, itan äfven, från mycket olika håll, mot folkpartierna i Sverige och Norge. Men för det andra har vengtern genom sitt get förfarande nyligen bevisat, att åtminstone den sist nämnda anklagelsepunkten ej ir alldeles obefogad. De senaste valen till Folkethinget hafva ådagalagt partiets beniäenhet att. öfverallt framleta medelmåttan och undantränga den högre begåfningen, som allmänhet icke befunnits villig att svära. vensterns fana, Den föga kunnige, poliiiskt oerfarne bonden har föredragits framför den med lysande egenskaper utrustade itatsmannen; odugligheten och den klena örmågan synas på väg att intaga högsätet. Sådant är tillståndet, och med Fedrelandet utorister mången fosterlandsvän: så djupt nvafva vi sjunkit!