Aftonbladet – 14 november 1872, sida 2

föra en så obehaglig tjenstebefattning. Hellre, vida hellre ville jag att det vore Ben Pryor, om åot också gällde armar tch henta Mrs Bradstock var den som först återvann sin fattning, Hon tackade Susanna med värma och sände en helsning till miss Wynne att denna icke skulle göra sig besvär med att resa till henne. Hon trodde sig nog ha styrka att lida hvad som förestod henne, sade hon; allt sådant var henne likgiltigt; hvad som ensamt oroade henne, var lilla Georgs öde. Sedan hon satt på sig hatten och lagt tillsammans några få tillhörigheter, åkte hon bort i Parkers chäskärra, medan Susanna stod qvar vid gårdsgrinden och såg dem fara. ; Försedd med en order, utfärdad af m Womersley for Ellen nästa dag till Badmins häkte och blef genast införd i Marthas cell. Hon fann henne sittande på en bänk under ett högt upp beläget, med galler försedt fönster, mycket blek och med spår at nyss gjutna tårar, Då dörren öppnades steg fången upp; vid äsynen af gin gäst neg hon ödmjukt och på afstånd; Tllen skyndade fram och innan fångvaktaren åter giv sams till hans ytterliga förvåning böjde hon sig ned och kysste Martha på kinden. Se så, Martha! sade hon med tårar i sina ögon; detta bör vara dig Ön borgen för huru jag anser dig. Hvar och en skall få veta att jag inte tänker det allraminsta sämre om dig, fastän du blifvit förd till detta rysliga ställe. 2Ni är mycket god, miss Ellen, som kommer och helsar på mig och ännu mera god, som så bemöter mig, Jag har härintet att beklaga mig öfver; jag vet ej om mr Parker fällde ett vänligt ord för mig; men visst är att alla här tilltala mig höfligt och besked