Aftonbladet – 14 november 1872, sida 2

1tan att synas ha hört den andres välvilliga förklariog. Hur skall jag kunna skiljas från gossen? Gud vare lof att han ej är sammal nog för att fatta den skam som Irabbat mjgla z Vänta! Hvem kommer der in på gårlen? sade Parker. Om jag ser rätt, är let Susanna, en af huspigorna uppe vid herregården.s Ja, det var Susanna som brådskande öppnade gårdsgrinden och skyndade fram till trappan. Ack, mrs Bradstock, hvilken faslig hänlelse! Men kära, tag ej alltför hårdt hvad som har händt! Ingen af oss tror det rinvaste deraf och vi yeta att ni snart med heder skall komma ur denna ledsamhet, Så gör miss Ellen sjelf, också — det är hon som skickat mig hit för att stanna här och taga vård. om lilla Georg, medan ni är borta. Ni skall inte komma att dröja länge från ert hem, var säker derpå; Och miss Ellen bad helsa, att i morgon kommer han ill er; der borta i Badmin, dit de ämnatöra er. Och ni bör inte vara alltför ledsen, ty ullt hvad som kan göras för er, det skall oli gjordt och så är ni, rätt som det var, iter ibland oss och allt är åter igen gom om ingenting hade händt,z 5; 7 Den beskedliga flickan, som för att bererrska sina känslor, hade talat med stor läftighet, tystnade tvärt och brast i våldsam gråt. Mr Parker sielf kände gig ögement illa ill mods och yttrade med osäker röst att van visst hoppades allt skulle-bli noga efter: sedt och mrs Bradstock åter infan kort vara i sitt hem, Aldrig, under hela den id jag har tjenat honneg majestät drottninxenz, tillade han med ett svagt försök att akttaga sin värdighet, har jag haftatt ut