Aftonbladet – 14 november 1872, sida 2

långa håret? återtog Parker; han var der nere vid värdshuset härom dagen, i sällskap med en annan, en stor karl, som såg mig mäkta kurjös ut. Nu kan jag förstå hvad som nyss förde honom hem till mig. Jag var utgången, men hustru min träffade honom och hade en helsning till mig, att han snart åter skulle komma och tala vid mig. Ja, han är angelägen om att häktningen skall ske så fort som möjligt. Gud skall dock veta, att stackars mrs Bradstock skulle ha föga utsigter att undkomma, äfven om hon anade det öde som väntar henne. Hon vet således ingenting, sir? Nej; så vidt jag kan finna, har hon inte hört det minsta af hvad som hotar henne. Se här är arresteringsordern; ni måste taga henne i förvar redan denna eftermiddag. Jag behöfver ej uppmana er, Parker, att bemöta henne så fogligt som möjligt. Vi måste båda göra vår pligt, men som jag alltid har funnit mrs Bradstock vara en stilla och aktningsvärd qvinna, om också hön nu har skenet emot sig, så önskar jag att hon må behandlas med grannlagenhet. Det skall ske, sir; lita på migl svarade Parker. Jag skall yppa saken för henne så beskedligt jag förmår och skall sjelf föra henne i min chäskärra till Badmin denna eftermiddag. Det händer ofta, i synnerhet på torgdagar, att jag bjuder någon från byn att åka med mig; ingen skall således undra på hennes rega.,. Be vare mig! Mrs Bradstock invecklad i en stöld! Hven hade kunnat tänka sig når got sådant? dä Parker höll sitt löfte som en rod mag Han sade intet till sin hustru, hvilken, nu got svartsjuk öfver sin äkta hälfts erkända beundran för den täcka portvakterskan, troligtvis hade öppet triumferat öfver sin r-J