Aftonbladet – 13 november 1872, sida 2

AVIV AVÄIIIEGIUT, VV ULL. ARSIV AMAGER tväg, att lösa nationalförsvarets svåra uppppgift på annat sätt än detta. Det är en rimlighet i att för fredens skull nödgas efinna sig i ett aldrig upphörande krigsstånd. FEN De i gär afton hitkomna engelska tidninarna meddela nu ordalydelsen af det nya andelsfördraget emellan England och Frankike. Detta nya fördrag — hvilket uttryckigen förklaras skola ersätta fördraget af 860 — är baseradt på Frankrikes finaniella behof och kommer att träda i verktällighet den 1 nästkommande månad. De åda makterna tillförsäkra hvarandra, att de kola ömsesidigt behandlas öom de mest gynade nationer. Fördraget upphäfver alla diferential-skeppsumgälder, undantagande hvad len franska kustfarten angår. Fördraget örbjuder all tull på råmaterialier, importeade från främmande land, men tillåter dock kompensations-afgifter, motsvarande de accisimgälder, som kunna hvila på inhemska farikater af samma materialier, hvarjemtel ördraget bestämmer att en kommission, bestående af medlemmar från båda länderna, skall afgöra sådana detaljfrågor, som ännu stå öppna. Tariffstadgandena komma att sälla till slutet af 1876 och föreskrifterna om skeppsumgälderna till den 15 Juli 1879, med öppen rätt för separatuppsägelser tolf månader före utgången af nämnde tider. me Mt Me OR DA ss VU he OD TT Thiers organ Bien public innehåller den 7 lennes en skarp artikel mot de klerikaltlegitimistiska agitationerna, i hvil ken bland annat meddelas, att regeringen ämnade förbjuda den till den 11 November bestämda vallfärden till Tours till den helige Martins ära, då härmed endast åsyftades en legitimistisk demonstration på samma dag som kammaren ånyo öppnades. I en annan artikel uppmanar Bien public alla republikaner att hålla tillsammans. Alla monarkister, säger tidningen, glömma sina gamla och nya strider för att sluta sig tillsammans till ett gemensamt motstånd mot republiken. Republikanerne böra derför handla i förening och understödja hvarje åtgärd, som åsyftar att befästa republiken och skaffa henne insteg hos befolkningen. Le Temps för den 9 dennes berättar, att statsrådet två dagar förut varit sysselsatt med pröfningen af ett lagförslag, hvarigenom invånarne på Corsica skola förbjudas att bära vapen af hvad slag som helst vid ett vite af 100 till 1000 francs och vid påföljd af tre månaders till två års fängelse. Anledningen till detta lagförslag är den, att på nyssnämnda dö två till tre mord förefalla i hvarje vecka, och att trettio inträffade ensamt på den dag, då municipalvalen höllos. Röfvarevägendet florerar mera än någonsin på ön, hvars invånare och myndigheter äro försvarslösa gentenot banditerne. I anledning häraf har regeringen ansett för nödvändigt att återupplifva det under kejsardömet mellan 1853 och 1868 gällande förbudet för befolkningen att bära vapen; det förra förbudet och de af kejserliga regeringen vidtagna åtgärderna hade den goda verkan, att årliga medeltalet af mord nedgick från 147 till 30. Statsrådet har också ansett sig böra godkänna, det framstälda lagförslaget. Då arbetena vid Ecole de medecine den 7 dennes åter började höll professorn i anatomi, Charles Robin, ett tal till studenterna, i hvilket han bekämpade några tyska författares påstående, att Frankrike är i intellektuelt hänseende förlamadt. Ett dylikt påstående vore orättvist, då man betänkte att Frankrike afskuddat sig det förhatliga kejserliga oket, under det Tyskland sjelf nyligen påtagit sig ett sådant. Talaren slutade med de orden: Låtom oss icke glömma Elsass och Lothringen och låtom oss ständigt minnas hvad Italien gjorde för Rom. Talet helsades med bifallsyttringar, och efter dess slut hörde man entusiastiska rop af Lefve republiken ! Den starkt tilltagande korruptionen i Österrike har enligt tidskriften Unsere Zeit på senare tiden ådragit sig ännu större uppmärksamhet än de politiska stridigheterna, som hota detta rike med undergång. I en för kort tid sedan i Leipzig utkommen skrift Die Corruption in Oesterreich heter det: Stindeln och allt annat elände, som undergräfver moraliteten och samhällsordningen, äro lika starkt spridda i alla andra stater som i Österrike, men ingenstädes finner man en sådan korruption som hos 0ss. Bedrägeri, besticklighet och den lägsta egennytta betraktas, enligt den anförda skriften, icke som missförhållanden, mot hvilka man af all makt måste kämpa, utan betraktas som oundvikliga saker, hvilka äro oskiljaktiga från det menskliga samhället, och dessa egenskaper erkännas till och med som tecken på personlig duglighet, om de användas på ett sådant sätt, att icke någon konflikt uppstår med domstolarne. Man hedrar och högaktar de män, som genom sådana medel hafva vunnit inflytande, rikedom och titlar, oaktadt alla och en hvar känner deras lefnadslopp. Härigenom kulminerar korruptionen. Genom aktier bestickes presHela angifvelsen synes mig från början till alut höst orimlig: förefaller den icke